Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med anledning av denna kungliga befallning blev en verklig skallgång
efter judar anordnad i Stockholm, men en hel del av främlingarna synas
dock hava räddat sig undan den hotande utvisningen, ty blott en vecka
efter den korta fristens utgång förelåg en ny skrivelse från konungen till
överståthållaren och av följande innehåll:
»Carl etc. Wår etc. Såsom Wi hafwe förnummit, at någre Judar sig
ännu här i Staden uppehålla skola, hwilka Wi ingen längre härwist wele
förunna; Ty är härmed till Eder Wår nådige willje och befallning, att I
sådane Judar tillsäja låten, att de ofördröjeligen packa sig utur landet.
Hwarmed etc.
Carolus.»
Den uppfattning rörande judarna, som framträder i dessa båda kungliga
brev, fortfor sedan att vara rådande i Sverige nära ett sekel framåt.
Carl XII:s fordringsägare.
Under de långvariga krigen och framför allt under vistelsen i Europas
sydostligare länder hade Carl XII ådragit sig och statskassan en del skulder
av olika slag. Det ständigt växande penningbehovet under olycksåren tvingade
ofta konungen att anlita ovanligare utvägar för att skaffa medel till de
närmaste utgifterna. Härigenom kommo en mängd armenier, turkar och
judar att uppträda såsom fordringsägare gentemot Sverige, och de
försummade ej heller att giva sig tillkänna allt efter som tiden skred framåt.
Efterhand framställdes dylika krav till regeringen, och samtidigt kommo
fordringsägarna själva till Sverige för att personligen taga ut sin fordran. Med hänsyn
till statsfinansernas beskaffenhet blev detta dock ej så lätt, och under tiden
fingo de »orientaliska borgenärerna» — såsom de benämndes — avvakta
händelsernas utveckling i stillhet. De blevo nämligen år 1715 beordrade att
tills vidare bosätta sig i Karlskrona och Karlshamn. Deras sammanlagda
krav uppgick till 300.000 daler silvermynt, men då vederbörande ansågo
denna summa alltför högt tilltagen och delvis grundad på ocker, gjorde man sig
ingen brådska med betalningen.
Det dröjde tio år, innan dessa österländska borgenärer fingo likvid, och
under tiden fick kronan underhålla dem till en årlig kostnad av 6.000 daler
silvermynt. Judarna blevo därunder så bofasta i Karlskrona, att de år 1718
fingo rätt att hålla slutna religiösa sammankomster samt utöva de rituella
akterna. Efterhand uppstod en liten judisk koloni i denna stad, — ehuru av
mera tillfällig beskaffenhet och utan samband med den i senare tider
upprättade mosaiska församlingen därstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:46:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/eojpsm/0015.html
