Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
israeliternas ringa antal och begränsningen till blott tre städer levde nog större
delen av svenska folket i okunnighet om den judiska nationens förehavanden.
Efter utfärdandet av 1782 års reglemente synes judarna hava behandlats
med mera aktning i Sverige, och bland de bildade klasserna visade sig tydliga
tecken till sympati, vilka stucko av mot den inom vissa kretsar rådande
fruktan för judarnas intrång i religiöst och merkantilt hänseende.
De första judarnas invandring och bosättning följdes under detta
tidevarv med stort intresse av tidningspressen, som lämnade rätt noggranna
uppgifter om israeliternas förehavanden, och särskilt synes den erfarne
publicisten Carl Christoffer Gjörwell hava ägnat sin uppmärksamhet åt våra judar. I
de av honom under Gustaf III:s tid utgivna tidskrifterna äro israeliterna ofta
omtalade, och han följer deras bosättning i Sverige med verkligt intresse,
så att man erhåller en rätt tydlig bild av den judiska koloniens grundläggning
genom de smånotiser därom, som stundom meddelades.
Såsom ett exempel på tidevarvets uppfattning om judarna kan anföras
följande utdrag ur en av Gjörwells tidningar, däri utgivaren för den svenska
publiken framlägger några uttalanden av det tyska krigsrådet Dohm, vars
bekanta skrift om judarna på sin tid framkallade en allmän väckelse i
Europa till israeliternas förmån.
»En vidare dörr börjar nu upplåtas för detta folk, och har hr krigsrådet
Dohm i Berlin tolkat skälen därtill uti en nyligen utkommen bok (»Ueber die
bürgerliche Verbesserung der Juden,» Berl. 1781) men vilka skäl åter blivit
provade av en lärd i Göttingen (i »Götting. Anzeigen», 1781) Man vill höra
dem bägge tala.
I hela Europa syfta lagarna därhän, att hindra judarnas förökning. I de
stater, där man ej alldeles vägrat dem att uppehålla sig, tålas de dock endast
på de besvärligaste villkor. De måste även medelst en dryg årlig avgift
köpa sig till den förmånen att få vistas i landet. (I kurfurstendömet
Hannover äro judarnas utskylder föga större än de kristnas, och hela
judeskatten är allenast så till vida tryckande, att den fordras lika av den rike
som av den fattige. Också det av hr Förf. anmärkta hindret för judarnas
förökning är icke så närgånget. Många barn äro ständigt ännu judens
största ära. De gifta sig tidigt, de njuta många till avling retande
näringsmedel; och när de av många barnsbördor försvagade mödrarna dö bort,
se sig männen, hos vilka avlingsförmågan räcker längre, vanligen åter om
efter unga hustrur. Därför består ock den på många orter ofta talrikare
judehopen merendels av ganska få stamätter.)
Vid mångfaldiga avgifter är deras penningeförkovran på det högsta
inskränkt, vanligen till någon detaljhandel och deras kapitalers utlåning
på fastställda räntor, varvid åter lagarna visa sig partiska till skuldnärens
förmån. Omöjligen kan deras religion berättiga våra regeringar till detta
hårda förfarande, då mosaiska lagboken även är hos de kristna
vördnadsvärd. (Dock icke såsom någon nu gällande lagbok. Dessa lagar voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
