Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nationer och med en praktisk slughet, som delvis är ett minne från de många
förföljelser israeliterna fordom fått utstå, varvid de tvingades att ställa list
mot våld.
Ehuru judarna sedan gammalt varit ett åkerbrukande folk, ville man dock
icke i Sverige tillåta dem att besitta jordegendom och sålunda ägna sig
åt vårt lands forna modernäring. I Talmud, där all judarnas levnadskonst
är samlad, finnas bestämda föreskrifter rörande israeliternas arbete på
åkerfältet samt deras plikt att lära sig ett ordentligt yrke. Där säges bl. a.: »Varje
israelit är förbunden att lära sig ett eller annat hantverk eller en konst. —
Den som icke låter sin son lära något hantverk uppfostrar honom nära nog
till en rövare. — Berömvärt är ett hantverk, det hedrar mästaren.»
»Man avhände sig icke åkerfältet för att skaffa sig ett hus, icke huset för
att anskaffa lösegendom och varor att handla med; men väl må man avhända
sig lösegendomen och förskaffa sig åkerfält. — Skörda din spannmål själv och
köp den icke, om den än skulle bli dig lika dyr i båda fallen, ty i självskördad
frukt ligger större välsignelse.»
I rena penning- och växelaffärer fingo judarna tidigt namn om sig att till
egen vinning söka utnyttja varje tänkbar möjlighet, och deras forna lånerörelse
har även efterlämnat vissa minnen i begreppet »jude », Under sina vandringar
blevo judarna nämligen, — och särskilt de rikare bland dem — ständigt
utsatta för utpressningar från myndigheternas sida. För att skydda sig måste de
ofta köpa en del privilegier av de styrande, vilka därvid bl. a. åt de judiska
penningmännen utlämnade rättigheter att driva ocker inom ett visst område.
Detta sätt att rikta statskassan på folkets bekostnad väckte till liv ett ökat hat
mot judarna och bidrog ytterligare till den osäkerhet, som vilade över deras
dagliga gärning.
Det ansågs fordom, liksom även i våra dagar, — att guldet och judarna
följas åt, och furstarnas uppmärksamhet riktades även mot israeliterna,
närhelst statens penningbehov blev alltför kännbart. Förslaget av år 1746 att
förmå de portugisiska judarna inflytta till Sverige i avsikt att vinna deras
guld innebar ju en återupprepning i förfinad form av äldre tiders försök i
samma riktning.
Man var ej alltid så nogräknad med metoderna, när det gällde att komma åt judarnas
penningar. Sålunda berättar Montesquieu, hurusom konungen i England en gång lät fasttaga en
judisk bankir i Bristol och sökte förmå honom att lämna ifrån sig en större summa.
Växelmäklaren nekade dock att släppa några kontanter ifrån sig, varför kungen befallde att tvång skulle tillgripas på så sätt, att en tand varje dag drogs ut på bankiren. På den åttonde dagen
betalade juden 10.000 mark silver för att få behålla de återstående tänderna.
Denna traktan efter judarnas penningar tvingade dem att i stor
omfattning begagna sig av växelbrev, vilka bilda en föregångare till vår tids
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
