Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framhöll, hurusom en dylik förordning skulle motverka de nationalekonomiska
strävandena att åt Sverige förvärva judarnas förmögenhet, vilket ju även
kunde ske genom giftermål.
Det första giftermålet mellan svensk och jude ägde rum år 1796 i
Stockholm och väckte åtskillig rörelse både inom svenska och judiska
församlingarna. Provideuren vid kungl. hovet, Moses Nathan, lät då tillkännagiva
sin önskan att ingå äktenskap med mamsell Ulrica Österman och utverkade
även K. M:ts nådiga tillåtelse mot löfte att de blivande barnen skulle
uppfostras i kristna läran. När Nathan därefter infann sig hos kyrkoherde
Murray i Jacobs församling för att uttaga lysning, vägrade denne att
bifalla hans begäran intill dess han fått närmare underrättelser från
vederbörande auktoriteter. Moses Nathan fick emellertid sitt hjärtas önskan
uppfylld, och efter en tids skriftväxling resolverade K. Maj:t, att det tilltänkta
äktenskapet skulle fullföljas enligt vissa villkor. Sålunda förklarades, att
sedan:
1:o M. N. af det härwarande Judeskapets äldste och U. Ö. af Kyrkoherden af St Jacobs
Församling, därunder hon lydde, utwärkat sig bewis om deras hinderslöshet at träda i
gifte, dem
2:o borde åligga, at i witnens närvaro sig emellan uprätta och hos Öfwerståthållare-Embetet
upwisa, samt i dess protocoll låta införa, behörig skriftelig afhandling om deras tilämnade
äktenskap, som omständeligen komme at innehålla, icke allenast hwad rättigheter dem i följe
däraf i hvars andras egendom måtte tilkomma, samt at deras sammanaflade barn i Ewangeliska
läran skulle upfostras, utan ock det uttryckeliga förord, at denna deras äkta förbindelse, där
den ej genom sådana orsaker, som Sweriges lag godkänner, å någondera sidan brötes, blefwe till
endera makans död ouplösligen fastståndande, så at den eljest uti Judeska församlingarne
makarne i wisse fall tillåtne frihet, mannen at gifwa och hustrun at fordra skiljobref, måtte dem å
bägge sidor wara betagen; hwarefter och sedan
3:o M. N. til det här i Stockholm inrättade Gardes-Barnhuset ärlagt den i 23 § af 1782 års
Reglemente påbudne gåfwa af 6 Riksdaler samt behörigt qwitto deröfwer hos
Öfwerståthållare-Embetet upwist, Öfwerståthållare-Embetet skulle äga låta ej mindre Judeska Synagogans
Föreståndare, än Presterskapet wid St Jacobs Församling förständiga, det bemälte personer för
lagligen gifta makar och deras barn för äkta barn borde anses.
Och som äktenskapets wäsende af mannens och qwinnans samtycke egenteligen berodde,
samt i anseende til de med M. N. och U. Ö. warande omständigheter, någon anledning wore
at förmoda, det deras äkta förening kunde lända til någon tredje mans förfång; så ansåg Kongl.
Maj:t dem med olika Christna Religions-förwandter brukeliga allmänna lysning och wigsel i
bägge contrahenternas församlingar, så mycket häldre kunna inställas, som utom det Judeska
Församlingen til des medlems sammanwigande med Christen qwinna ej torde låta sig förmå,
dessa Actus swårligen kunde wärkställas, utan at ju därigenom hos de swagare i båda
församlingarne mycken förargelse skulle upwäckas, och Contrahenterne jämwäl sjelfwa wid dem
hufwudsakeliga och sjelfwa salighetens grund rörande skiljaktlighet, som är mellan den Christna
och Judeska Religionen, underkastas et onödigt samwetstwång, hwilket sorgfälligt borde
undwikas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
