Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Judarna utvecklade vid 1800-talets mitt en livlig verksamhet såsom
boktryckare och förläggare och gjorde härigenom den svenska litteraturen
stora tjänster. Boktryckeriet tillhörde nämligen de »konstarter», som voro
fria för judarna i forna dagar, och Isaac Marcus’ namn är även förenat
med ett av de större företagen i branschen från denna tid.
En annan judisk släkt, som redan under 1800-talets förra hälft vinnlade
sig mycket om den nordiska litteraturen, var boktryckarefamiljen Bonnier,
härstammande från bokhandl. Gerhard Bonnier i Köpenhamn. Dennes tre
söner David Felix, Adolf och Albert inflyttade nämligen till Sverige och
ägnade sig åt en förlagsverksamhet, som efterhand blev av stor betydelse
för den svenska vitterhetens utveckling.
Judarnas inre förhållanden.
På grund av den sociala isolering lagstiftningen fortfarande anbefallde
judarna i Sverige under 1800-talets första hälft, blevo israeliterna i många
avseenden hänvisade till sig själva, och den inbördes solidaritetskänslan
utvecklades härigenom synnerligen starkt hos de fåtaliga judarna. Genom
den nödtvungna bosättningen i de fyra städerna förhindrades all splittring
inom judesamhället, och dess medlemmar förenades efterhand alltmera
genom släkt- och vänskapsförbindelser samt genom de ekonomiska intressena,
för vilkas förkovran judarna sökte hjälpa varandra. Sålunda lades grunden
till det i Sverige rätt allmänna talesättet, att judarna hålla ihop, och att de
i livets skiften först och främst stödja sina egna trosfränder.
Enligt 1838 års judereglemente skulle de mosaiska trosbekännarna själva
sörja för de fattiga inom sin stam, utan att därför befrias från deltagande i
den allmänna svenska fattigvårdens omkostnader. Judarna vinnlade sig även
mycket om dessa ärenden redan vid den första invandringen under Gustaf
III:s tid, då de i Stockholm (år 1788) bildade ett sjukhjälps- och
begravningssällskap, och under de följande årtiondena blev deras fattigvård mycket
väl ordnad och sköttes även med en sådan diskretion att bidrag ofta
utlämnades till behövande judar, utan att detta blev offentliggjort inom
församlingen. Det säges ock, att de bofasta svenska judarna under 1840-talet
höllo en viss uppsikt över nyinflyttande israeliter och även bekostade
hemfärden till Polen eller Ryssland för sådana israelitiska invandrare, vilka voro
mindre önskvärda inom det svenska samhället.
En förmögen jude, hr Heilborn, inrättade även under 1830-talet en del
billiga matställen på flera platser i landet, i avsikt att gynna den fattigare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:46:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/eojpsm/0183.html
