Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
de honom. Hans hjerta wat söndersli-
tet, ty han måste öfivergifsva det kära-
ste, han hade, lemnamaka och barn. I-
spnnerhet smärtade honom, att skiljas
wid sin älstade dotter Irene, som med
barnslig ömhet och kärlek öfwerallt följt
sin fader i hans lyckligare dagar, som
welat följa honom i fängelse, om denna
gunst blifwit henne och hennes fader
förunnad. Osta, då han seger-krönt ä-
terkom frän striden, torkade Irene sin
faders heta panna, smekte honom öm
och kärleksfull, och stod såsom en god
engel wid hans sida. Och äfwen denna
dotter måste Belisarius lemna. —- Blott
engång ännu wille han se henne —- dock
se henne kunde han ej — tala med hen-«
ne, sluta henne i sina armar, ännu en-
gång höra ljudet af hennes milda stäm-
ma, ännu trycka henne till sitt qwalupp-
fyllda fadersbröst —- och då som tigga- «
te wandra i feemmande land. Fäng-
waktaren hade lernnat honomz Belisa-
rius wißte att han war ensam med gos-
sen, sin ledsagare, på fängelsegcirden, kal-
lade honom till sig, och bad honom sag-
ta och ödmjukt, att föra honom ännu
engång, innan de lemnade staden, till
hans hulda dotter Irene, för att låta
honom taga det sista afstedet af henne,
och gifwa henne en faders wälsignelse.
Men gossen kunde «för tårar och
snyftningar icke swara, han omfattade
den blinde mannens knän (se afbild),
khßte hans hand och gjöt det-spå sorgens
heta tårars det war hans egen dotter,
den kärleksfulla Irene, som klädt sig i
en gosses drägt, öfwergifwit och lössli-
tit sig frän allt, för att- aunu som en
skyddande engel stödja och glädja den
-biltogefadren, och leda hans osäkra steg.
Så förde Irene sin fader i frem-
-nande land, delade hans sorgliga öde,
mildrade hans bittra smarta, anda tills
han, tyngd af cir- och sorger sjönk i den
lugna grafwen. SF war den fattige-
mißhandlade blinde tiggaren dock rik ge-
nom sin dotters trogna och uppoffrans
de kärlek.
Lycklig den fader, som äger—en trö-
stande engel wid sin sida, sådan som J-
rene war, melt trefalldt wälsignad den
dotter, som är sin faders styddsande ej
blott i rosengård, men äfwen på törne-
stigz ty det allseende öga, som städar
ned af himmelen pa« jordens jennner och
jordens fröjd, skall ock mitdt blicka ned
ch hennes barnsligas-QZ och vordet-gäl-
la henne med outsäglig frid och fröjd,
ty sådana hörer himmelriket till.
(Jnsåndt.)
Flyttfåglarites afsked.
Farwäl
Wåna strand,
Suomsiisland.
Till Sunnan land nu fara wi-
Men ej wi länge borta bli
Frän Suomi—lands.
Farwäli
Farwäk
Sjöar blå,
Blommor smä.
Nu granna trasm· snart wi se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
