Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10»
Och nu kanske ser han med smärta
sig bortglömd af dig —— likväl än
Nora, som icke will wara barri.
Noi-nit leker jag aldrig med dockor mer,
sade Nora; och derwidkastade hon« Lillipyttzl
och Rosa Wäderflygt i wrå11, satte sig wid
bordet med bada händer-ta nnder hakan och
såg rätt sur ut
Lillipytt och Rosa Wäderflygt woro twå
små dockor, den ena en gosse och den andra
ett flicka. Båda hade porslinshnfwuden och
woro beskedliga dockor, som aldrig gjorde nå-
gon emot. De hade warit Noras små barn,
när hon war liten, och då höll hon mycket
utaf dem, men nu kastade hon dem i wrån,
för det att hon tyckte sig wara stor. Det
war fult gjordt
Hwarför leker du aldrig mera?· sade liten
Selma, som war sex år och tyckte det war en
stor heder för henne att få leka med Nora,
som war elfwa år.
Nej, sade Nora,« det går inte an, jag är
inte mera något barn. Gossarna på gatan
taga hatten-af sig för mig, och min tants
jungfru kallar mig mamsell Eleonora, jag kal-
lar alla äldre flickor i pensionen för du, och
jag har redan läst fyra romaner. Jag kan
dansa polketta, och jag wet rätt wäl om min
klädnilig sitter bra eller illa. Tredje dag jul
på barnbalen, som du mins, der walsade jag
med den låtiga kadetten, och han tyckte rysligt
om mig. Jag tror han sade engång att jag
jag war wacker. Hwad tror du, Selma.
Selma hade tagit upp dockorna fråti
» iklä ges åt di11 trognaste vän·
Ilan väntan upp-ä, att ditt lijerta
ivråii och swarade med sorgsen ton:
tror att Lillipytt är utan näsa nu.
Hwad du är dum, sade Nora ochgick
förtretad till pianot, der hoti satte sig att spe-
la en polka mazurka.
. Selma betraktade dockorna. Io det ha- -
de sin rigtighet, Lillipytt hade i» fallet stött
en bit ur sin näsa, och nog roar den liten
förut, men nu blef den ärt mindre. Rosa
Wädersiygt hade fått en stor skråma i pannan.
Och huru sågo de nt! Trasiga woro de som
tiggarebarn och vännu dertill så smutsiga som -
Drnmmelpelle. Stackars små barri, sade Sel-
ma, nej det går aldrig i werlden an; nu få
ni lof att lägga er till sångs och låtsa wara
sjuka, tilldeß jag hinner sy· nya kläder åt er.
Och så klädde hon af Lillipytt och Rosa Wå-
dcrflykt och lade dem i hivar sin säng i dock-
skåpet och bäddade öfwer dem lappar och täc-
ken, att de ej skulle frysa.
Nlr war det winter och jul, och derute
på gårdm war en stor snöbacke, den hade
gossarna byggt mot stallsroäggen och hällt
watten derpå om «qwällen förut, så att der
om natten frusit en hal is. Selma tog på
sig den lilla gråa bahytten med de röda hak-
banden och den lilla blåa yllekoftan, som hon
fått till julklapp. Wid trappan stod den lil-
la målade kälken, som gick snällare-än alla de
andra; strax wille Serverin wara häst, och så
åktes till backen. Och opp gick det, och ned
for det med en fart, och ibland gick det opp
jo jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
