Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
som de. Och lilla Johannes blef eftertänk-
sam, men hwad han tänkte, wet ingen.
Sedan, en annan afton, läste lilla Jo-
" hannes en annan bok om beskedliga och obe-
skedliga gossar och flickor-, med många bilder
uti, men tyckte säkert, att det war ett mycket
tråkigt och pjåkigt och wåpigt sällskap, ty hatt
somnade midt under läsningen, och då han
waknade lågo alla gossar och stickor under
bordet. Och då gick han« in till sin Pappa
och sade: "Wet Pappa, Joseph, om hwilken Pap-
pa berättat, waren mycket bättre karl, än alla
de beskedliga gossarna tillsammans." Och hans
Pappa swarade leende, "så tror jag med."
Och ifrån den stunden föraktade lilla Johan-
nes alla böcker om beskedliga och obeskcdliga
gossar och flickor.
Wintetn war redan förbi med sin bistra
köld ocht sitt långa mörker, sina owiga pelsar
och sitt njugga solsken, och wåren hade stigit
in med ena foten. Drifworna hade nästan
förswunnitz små bäckar sorlade i alla diken;
widet började driftva sina hwita knoppar; so-
len wärmde, så att det rökte från wäggarnaz
bien blefwo oroliga och wille ut ur sina ku-
por, och ntånga bekanta fogelstämmor berätta-
de att höstens flyktingar kommit hem igen;
och då fick lilla Johannes aft sin Pappa en
bok, full med bara foglar
Dee roar wäl icke mer några
foglar i den boken, men så fick man det-emot
weta, att foglarne kunna sjunga så wackert,
att fogel förstod hwad fogel sjöng; att de äl-
skade hwarandra och sina ungar så ömt, bygg-
de så konstrika bon och hittade wägen ifrån
Mecka i Arabien till Torneå i Finland, utan
kompaßz så att lill(t Johannes just måste frå-
ga af sin Pappa, om det ock war sannt allt,
som stod i den boken. Och då han hörde,
att Gltd gjort foglarna så, blef han mycket
eftertänksam, men hwad han tänkte, wet in-
gen .
Men en wacker och ljum wår—aftott satt
lilla Johannes med sina föräldrar på trap-
pan, och de betraktade alla, hur solen tänkte
gå ned, så skär, och så ren, och så klar; och
tankfullt sade hans Pappa:
-"Om ock en klar morgon är skön, så är
talande
dock en klar aftoti ännu stönare", och detta ’
sade han med dallrande röst, och så blef det
tyst en stund.
Meti hastigt frågade den lilla Johannes,
"Den Heliga Skrift, Pappa, är det ock en
bok, eller hwad är det?"-
"J a!" stvarade fadren, "det är en stor
bok."
"Deit bokett har jag ännu icke fått läsa
utiz det wore så, roligt att sjelf läsa om Jo-
sele och Simson, och kanske mycket annati
den stora boken", sade gossen och såg på sin
Pappa.-
Och hatts Pappa swarade intet, utan
blef mycket eftertänksam, men hwad han tänk-
te wet ingen.
Då togv Johannis Mamma sin gosses-
hand och sade: "Papp«a swarar wäl i mor-
«gon."
Mcn om morgonen låg en· stor bok på «
den lilla Johannis lilla bord och på den bo-
kens första blad stod tryckt med stora bokstäf-
wer: Biblia, det är all den Heliga Skriftz
och Johannes frågade, "år det ock sannt allt,
som står i den boken?" Qch hans «Mamnta
swarade: "Ja! det är den sannaste af alla
böcker, ty det är Guds ord. Gifwe Gud att
du kunde förstå det."
"Jo, wet Mamma hur jag gör, jag lä-
ser, och läser om igen, och läser många gån-
gor, och då förstår jag till slut."
Men modren tryckte den lilla Johannes
emot sitt hjerta, och kyßte hans panna, och
twenne stora, glada tårar glänste i hennes ö-
gon.
Och lilla Johannes han läste så flitigt i
sin Bibel, och tänkte: om jag ändå kunde
blifwa en så stor man som Joseph, och så
rik som han; och gwore jag så stark som Sint-
sott, si, då skulle jag gifwa duktigt stryk åt
Turkett och bygga stenkyrkor i alla byar.
Mett han läste om igen, och märkte, att Jo-
sephs största ära war hans rena Gttdsfruk-
tan, och att Simson war en Guds Nazit,
helgad till Herrans tjenst. Han låste, att
gudsfruktan är wishetetis begynnelse, och att
den som fruktar Gud, öfwer honont är in-
gen. Och han läste ont irerldens frelsare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
