Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Bondbariierr singo dock lära, hivad de
bäst i lifwet behöfde: kärlek till Gud och
nästan, hwarafderas lärarinna roar djupt ge-
nomträngd. Derförc funno ock hennes war-
ma osl) moderliga lärdomar genklang i de un-
gas hjerta. Barnetk älskade henne som en
mod-cr, och aldrig såg nian någon af dem
med assigt göra henne mißnöjd. Jemte de
öfriga barnen njöt ock Adolf sin moders un-
derwisiiing. «
Men fru B. insåg, att lilla Adolf, som
icke hade jord att bruka, när han blefwe stor,
såsom bondgossarne hade, och inga kor att
låta mjölka, som de smä bondslickorna hade,
niäste söka sin ersättning i kunskaper och skick-
lighet, för att derigenom förtjena sitt lifsup-
pehälle för sig och sin moder, när hon blefwe
gammal och ej mer orkade arbeta. Och då
hon sjelf icke hade kunskaper att meddela ho-
nom, måste hon skicka sin son till storskolan i
Wasa.
Att öfwergifwa sitt barn i så späd ålder
det kunde icke fru B. Hennes hjerta bäfroa-
de, då hon tänkte uppå, hurir hennes snälla
gosse kunde råka i däligt sällskap, och huru
alls-i de lärdomar, hon inplantat i hans späda
hjort-a, kunde undanträtigas af flärd och få-
fänga. Kanske tänkte hon, skall hans kärlek
till Gud förblekna och hans sinne uppfyllas
af syndiga begär, onda böjelser och ohörsamb
het mot Guds bud. Fru B. beslöt att följa
sin son till Wasa och att bo der under hans
skoltid.
Hon tillkännagaf dersöre för de bestörte
barnen wid tvår-terminens slut, att hon äm-
nade flytta bort, och att de icke mer kunde gä
i skola hos henne. Varnen greto heta tåren-,
ty fru B. war from och god, och barnen äl-
ska det goda. Dock, när de singo höra, att
hon först mot hösten skulle lemna dem, och
att de under somniareu, då de åtföljde sina«
föräldrar till kyrkan, singe helsa på hos hen-
ne, gåfwo de sig tillfreds.
Den 23 Augusti war inne, och fru B.
skulle föra sin gosse till skolan. Den dagen
war näst brölloppsdagen fru B:s gladaste
högtid. Hoii glömde all sorg, all fattigdom
och brist, hon war glad lik ett barn, forn le-
ker med blommor och fjärilar en solbelyst dag.
Hon glömde bekymret, hwarmed hon skulle
försörja sig och sin son i bett fremmande sta-
den. Glädjens tär rullade frän det djupblå
ögat ned längs den hwita kinden; nu war
fru B. lycklig.
Hwad kunde det wara, som gjorde den
sorgsna fru B, en sådan glädje? Jo, det
war barnen —- bondbarnen.
Redan tidigt på morgonen hade desse,
större och mindre jernte många af deras för-—
äldrar samlat sig hos kyrkowärdens, och wid
morgonrodnadens uppgång när fru B. bru-
kade lemna sin bädd, afsjöngo de utanför hen-
nes fenster en wers, somlan Adolf, efter han
war inwigd i hemligheten, tagit sig friheten
att litet ändra. De sjöngo-
Uti din nåd o, fader blid!
Befaac wi i anan tid "
Wär moder kär, som från oß gär
Vewara henne år frän är!
Fru B. waknadef redan wid första toner-
na. Hon wißte icke, om hon drömde eller
war waken, oni hon hörde englars säng, eller
om hon inbillade sig alltsammans. Hon såg
ut genom fenstret och warseblef strax lilla A-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
