Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
J detta afgörande ögonblick berodde allt
på trumman. Hade de kristne hört trumman,
skulle de säkert ha segrat. Men förgäftves ro-
pade generalen på sin trumtnslagare — han
satt helt tyst och obemärkt hopkrupen i hund-
kojan. « .
Den förrädarettl utropade generalen. Mett
»det stod ej att hjelpa. Fiendett stormade in,
och fastätt de kristne med hjeltemod förstoarade
htoarje fotsbredd af gården, tttåste de slutligen
tvika för öftverntaktett och draga sig tillbaka
bakom fästningens murar. ·
Generalen tvar ntottt sig af harm. Mett
de segrande Turkarue hurrade öftverljndt och
buro kring gården de troföer de tvuttnit i sla-
get. Dessa trofcler bestodo af ett stöftvel, ttoå
trädsablar,’ sjtt mössor och icke mindre ätt fjor-
tott eller femton omaka ttlltvantar.
Ntt blef en kort tvapenhtoila, och den
turkiska paschatt, sottt tville sira sitt seger, trak-
terade sitt folk med knäckor på krigskassans
bekostnad. Derefter stickade han en parlamen-
tär, som i myndig ton uppmanade fästningen
att giftoa sig»på nåd och onåd. J motsatt
fall skulle alla tttatt springa öftver klingan,
htviliet betydde så mycket att de sluppe fria
om de tville lägga sig ned och låtsa alle tuan
tvara slagne ihjäl. .
Lilla fålttväbeltt, sottt stod främst uppå
muren, tyckte med skäl att detta tvar en stam-
— lös begäran, htoarföre han, tuir nir, dir nir,
grep en snöboll frått batteriet, måttade och skjöt
den öftoertnodige Turkeu så acknrat midt för
pannan, att mössan flög af och Turken tog
till fötter det mesta han kunde.
Det der är emot folkrätten, skrek Dschitts
gis Khan förtörnad frått gården. — Ja, ro-
pade fälttväbeln, men här gäller näfrätten; och
t samma stund susade en ny snöboll ifrån hatts
säkra hand Dschiugis Khatt så ttära krittg ö
rouen, att dettne med knapp nöd bergade huf-
tvndet. —- Bra gjordt, fälttoäbell hördes gene-
ralens röst. Den som understår sig att tala
om kapitttlatiott,«bltr skjuten på fläcken. Fält-
tväbeln blir utnämnd till fänrik, men —- och
här höjde generalen sin röst, så att det hördes
öftver hela gårdett — trututnslagarett är ett feg
stackare och blir degraderad till troßpojkel
Tappre Muselntän, ropade Dschingis Khan,
nej hör htoad de säga, de storskrytare! Jag
säger det ej för att betala er, men det säger
jag, att der bakont planket sinnes ättnn ett hel
korg knäckor, och den förste sottt korintier öftoer
fästningsmnren, han stall— ja jag tvill aldrig
heta Dschittgis Khan, ont ej han skall få hela
korgett till skänks. -
Httrral Leftve Dschingis Khanl utropade
Turkarne alla med en tttnn och rusade mot
fästningen. Men Finlands tvärtt tvar icke lätt
att taga. Här haglade kulor sottt ärter krin
öronen. Här datttp en Turk från muren, o
der datttp ett annan — kulorna kunde ej tnera
begagnas, man brottades, ntan knllrade öftver
htoaraudra, man bråkade sönder muren, så att
stora stycken instörtade, och här och der hände
att man i all tysthet lttggades litet. Generaleu
och hans folk gjorde allt htvad sottt kunde be-
gäras af tappre män — utan mössor, utan
toantar, ja somliga utan stöflor kämpade de
till sista tnan —- tnett det är redatt saztdt att
Turkarne tvoro dubbelt så många. Andtligen
fingo de sednare öftoerhand, redatt tvar gette-
ralett fåttgen och fanan uedryckt, redan inrusa-
de fienden öftver fästningens murar, då . .
Ja då hördes trnnnnan.
Wid denna otvätttade sigttal förlorade
Turkarue modet. De kunde ej annat förmoda,
än att en ny kristen arme- toar i antågande
bakottt deras rygg —- och hals öfwer huftvttd
hoppade de ned från murarna, togo till fötter
och stadttade ej, innan de woro ett godt stycke
utom portett.
Generalen och hatts folk kröpo illa tillty-
gade fratn tmdatt fästningens ruiner och kunde
knappt tro sitta ögon, ttär de sågo lille Fritz
helt ensam komma trtttttmande öftver gården-
Men när hatt nalkades generalen, föll han på
knä, tog mössan af sig och sade: nu katt gett-
t·aln låta skjuta mig, jag har ej förtjenat
bättre, ty jag rymde frått ledet, när fienden
ryckte fram. Det är bättre att bli skjuten, än
att bli degraderad till troszpojke. Ja jag hör-
de nog hwad gettraln sade, när jag satt uti
hundkojan, och då klack det uti mig, och nog
är det sanut att jag tvar rädd för Turkm,
tuen jag toarändå räddare att kallas ett feg
stackare. Derföre bet jag hop tänderna o
gick fratn och hittade truntmpinuarne, och sa
tänkte jag: de må slå mig, jag trummar ätt-
då. Meu i stället sprungo de sitt wäg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
