Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Ungefär 8 mil öster om Saima kanals
mynning och 8 werst från Ruokolaks kyrka
utfaller Saimen genom Wuoksen. Strömmens
början wid Harakka by utmärker sig endast
genom wacker utsigt öfwer spridda holmar af
Saima, mellan hwilka wattnet bereder sig att
nedkomma. Med god kikare ser man öfwer
den 268 fot breda och 7 famnar djupa floden
och öfwer Niskaniemi ett godt stycke af Sai-«"
men. Jfrån Kalliofaari är deß fart bestämd,
laxen flår ett« par famnar högt, men anden
sitnmar ännu i allsköns ro i en bugt af stran-
den, hwaröfwer täcka björkar luta sina kronor.
Emellan Niskafaari och Niskakiwi framrycker
den wäldiga wattenmassan majestätisk under
åskådarens fötter uti långa paralela band, som
strax derpå under flodens swängning antaga
långa wågfornier, hwilkas bugtandc ryggar
under tilltagande fart blifwa kortare och bör-
ja wåldfamt qualpa om hwarandra. Följer
man den wackra stranden utföre så ser man
emellan de täta löfträden huru strömfåran
blifwit twå till tre gånger bredare, de mot
strömmen återkastade strandwågorna större, bru-
set starkarc, tyngre och strömmens yta fläck-
wis skummig. Kort härefter smalnar floden
åter, och wattnet störtar utför en klippbädd,
deß gröna färg tyckes gulna och förwandlas
med detsamma öfwer hela flodbrcdden till snö-
hwitt skum, som likt röken uppstiger och glim-
mar emot solstrålarna, under ett dån, som
liknar en ständig åsta. Detta är Tainion-
koski, hwilken man äfwen kallat Lilla Ima-
tra. Största bredden är 520 fot, medelbred-
den 375. Brufande och widgad flyter floden
fram, tills den något lugnad hinner Siitola
by, der den första färja sinnes. Nedanför byn
finnas blott twenne obetydliga strömställen,
gemensamt benämnda Linnakoski, men strax
derefter hör man det mägtiga dånet af J-
matra.
Wandraren nalkas på en somwäg öfwer
äng och löfstog till Jmatras östra strand.
Snart står han wid branten, som bildas af
en lodrät, 24 d 27 fot hög wägg af granit.
Ett skrank hindrar åskådaren att nedstörta
från den ständigt slippriga branten i djupet.
Från den runda-byggnaden, som står på den
utskjutande hällen midtöfwer fallet, har man
en förträfflig utsigt öfwer hela fallet, uppåt
och nedåt. Strömfåran, som något ofwanföre
är temmeligen bred fanunanpresfas mellan
granithällarna och nedstörtar utför en klipp-
bädd af 63 fots höjd. Dänet höres på ett
afstånd af 6 werst, wattnet har på hwarciida
punkt förlorat sin färg, det flyter icke, det
forfar icke, det ilar förbi med tankens ha-
stighet. Moln af silfwerhwitt dam swäfiva
öfwer den sönderslitna floden och förgyllas
af solen med alla regnbågens färger. De i-
från djupet uppkastade wattenpelarne hinna
icke häfwa sig upp få högt de önska, förrän
en ny wattenmassa wåldsanit sönderbrytcr
dem och brådstörtar dem i följande fwalg.
Skakningen uti berget är få kännbar, att man
hwarje ögonblick fruktar att nedstörta iaf-
grunden. Timmerstock flottas utför Imatra,
men händer det att stocken med ändan slun-
gas mot bergwäggen, så klyfrves den i små
spjelar. Högre upp på samma strand står
ett lusthus, på hwars wäggar man läser mån-
gen resandes namn med mer eller mindre sinn-
rika verser.
Näst sielfwa fallet beundrar man jätte-
grytornai bergen. En af dessa urholknin-
gar war swarfwad twärsigenorn spetsen af
ett upprättstående stenblock. Ett barn wille
krypa derigenom, men fastnade få hårdt, att
stenen måste afhuggas, så att nu· blott half-
wa urholkningen återstår. Will man fe wat-
tenfallet från högra stranden, så låter man
färja sig öfwer wid Siitola och kommer då
till wärdshuset, som synes högst uppå plank
chen till wenster framför fallet. En otalig
mängd trappsteg leda utför till stranden, hwars
berg på denna sida långsluttande förlora sig
i wattenhwirflarna. Nederst står ett litet
lusthus wid det ställe, der floden widgar sig
och de hwita wågorna likt swanor fwärma i
lugnare matte-n. Jfrån detta ställe presente-
rar sig Jmatra måhända bäst. Här ser man
det kokande fwallet wid den motstående stran-
dens branta klipprväggarz här ser man fallets
öfroersta mynning glimma i folgången, lik en
port af silfwer och eld, genom hwilken en o-
ändlig rad af perlor rastlöst framjagas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
