Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud hägne Eder alla se’n
Och vare med Er hvar och en!
Er Moder lyden, hafven akt
På det Er Fader sagt!
Sagt, och en tår från ögat ned
Nu öfver Sjömanskinden gled,
När morgon sen i skog stod klar,
Han redan borta var.
Den sjette mån ren slöt sitt lopp.
Och än i väntan, än i hopp
De lefde att få hem sin Far,
Men han allt borta var.
Omsider dock de fingo bref,
Deri den hulde Fadren skref:
«Jag upptäckt har helt nyss en ö,
Långt i den vida sjö.
Den ön är härlig att bebo,
Långt skönare än man kan tro,
Jag stadnat här. Ej slipper mer
Jag heller dit till Er.
Men hyddor här åt Er med flit
Tillreder jag och väntar hit
Er alla snart, ty sådant land
Ej finns på annan strand,
En evig sommar mild och skön
Bekransar jemt den täcka ön,
Och örat utaf foglars sång
Här tjusas gång på gång. ’
Och som kristall är vattnet klart,
Der speglar sig så underbart
De höga träd med frukter på
Och tusen blommor små.
Ej finnes plåga här, ej strid,
Men allt är glädje, ljus och frid;
38
De åskor som kring verlden gå
Mitt öra här ej nå.
O! huru är min ö ej rik,
Hur skönt hvart träd, hvart blad, hvar vik!
Hur lungt här är, hur ljuft, hur godt!
Jag Er hit väntar blott.
Och att I kosan finna må,
Hit öfver haf på bölja blå,
Jag sänder här en skrift, deri
Er väg skall skildrad bli.
Väl många söka ön att nå,
Men de hit komma äro få,
De fleste välja annan stråt,
Ån den som för hit åt.
En enda lots det finns, som vet
Att styra hit med säkerhet,
Och skriften, som jag sänder här,
Åt Er compass hon är.»
Så stod att läsa i det bref,
Som Fadren till de sina skref
Den skrift, compass nu skulle bli,
Var sluten deruti.
När nu de små det höra fick,
En längtan genom hjertat gick;
De sade: «låt oss skynda fort,
Bort till den sälla ort.»
« Vi söka upp vår Fader kär,
Som hos oss gick så älsklig här.»
Och Fadrens skrift nu Anna glad
Omläste rad för rad.
Af den hon lärde, på hvad sätt,
Hon skulle finna vägen rätt
Utofver haf till Faders land,
Der på den sälla strand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
