Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
flögo som swalor i luften, och för hwar lyra öfwer ängen till målet, blef det hej och hurra,
som togs-, och för hivar pojke som bollades-, så att bönderne förundrade sig, det de körde
när han kastade sällträt ifrån sig och sprang sina laß pä landswägen.
f-—»-. ..- »
Men stickorna ledsnade att bara se på och
begynte att springa enklck nere wid grinden.
Här tappade en sin sto, och här snafwade eti
annan på kängbandct, och somliga woro wåta
om fållarna, och somliga miste flätbanden, och
somliga hade fnufwa och snöto sig innan de
ropade sista paret ut. Men allt war det lika
roligt, och till slut fingo de några afgossarna
med, och då blef det än roligare-
Det förtröt de andra gossarne, och när
de sågo att konrektoristen sprang med flickorna,
sade de sinsemellan: han borde ha stryk. Och
en af de starkaste gjorde ett löfte att det skulle
han få. .
Nej, sade en annan,..det är bättre att wi
doppa honom i diket. Der är watten och gytt-
ja, och der får han twätta sin nya tröja, som
flickorna-. tycka så mycket om.
Men inte går det ngMatt wi gå ser emot
-en, sade Fredrik. Det är orätt, och jag är
inte med om det jag.
Ack du din kruka, sade de andra, nu är
du rädd. Du törs inte du!
Nog törs jag, sade Fredrik, men . . .
Men och men, streko de andra, jo dutäni
ker, att när han får dig i luggen på tuman-
hand uti stolgränden, så wankas det baskis.
Nog kan jag wisa att jag inte är rädd ,
sade Fredrik motwilligt . . .
Så stå ej och gräla nu, utan kom med,
streko alla kamraterne, och så drogo de Fred-
rik med. När konrektoristen märkte hwad me-
ningen war, tog han till fötter och stadnade
först wid ladan med ryggen mot wäggen.
Här slogs han tappert emot och lät icke fånga
sig. Men en af de illparigaste bland pojkarne
kröp oförmärkt fram och hängde seg fast wid
hans ben, och så fingo de honom omkull och
drogo honom allt närmare diket, för attdoppa
honom, som meningen war.
Nu begynte stickorna gråta och Marie skrek
sä mycket hon kunde: låt bli honom, Fredrik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
