Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Oclt mamma lton stiget– se så, lista slit-,
Nu ltak tltt kalt kolik-tor- igen-
Då flyget- jag lätt som en kägel i topp
I kaninen pä tletn metl ett entlasle ltopp
Oclt sagors nog är jag en talet-, ja ja,
Oclt kkllliuakttn kstr jag förät-a-
lllcn nole nät-jag leotttmets i gol-lien oclt glans,
Utt stig-iakttas qtillcts col- blommornas leran-,
se elit rot jag oj tack ont jag gåt- cllek stills,
Utak koiijel i min älskatle trät-.
0clt elit tillejag ropa la ar blonttna vill namn,
-0e:lt tlå ville jag taga lnsatst tkütl uti kantn,
Oclt tlå ville jag llxga sorti fåglarna smil
Alll ltügt mulor himmelens lillt. «
oclt nerför-ty pappa, livar entlasle giltig,
se elf- tttitts jagtsj länng lin näsan tit- läng,
0clt series-löko, manin-Asti slötittat-ting glatll
Zilele ltnlselttle oclt luckra uclt ltatt.
0clt nog blir jag säl letat-, bara titloma gä,
oolt nog läts jag mig gott lit-amortera pil lii,
Illen nu vetjag säj visst all oj lian-tok jag litt-
Pfa- tnist ktsüjel i elen älsltatle vitt-!
Z. T.
Dctt orädds-.
"Dtt sår ej toara ett sådatt toåahals" sade
fadreit alltid åt lilltt Calle. "Oet år rått att
intet toartt rådd då det år sara, men att onö-
digttois söker den, år en stor sond, som förr
eller senare har straff med sia." Men Calle
gas ej att på fadreuo ord, htviltet toar bra
lila, ty de äldre toettt alltid bättre htoad som
lie nyttigt för barnen, iiu de sjelstoa, nttm hatt
for som förr på alla losstnnder ensam ut med
eu af sin faders slupar-, hanns stora segel och
roder han knappast förmådde handtera, mycket
mindre styra, då det mar storm.
Det hade doel alltid gått toål med honom,
enen en dag lom straffet. Calle toar åter cu-
sam nte på eu holme nära Stadett. Det toar
dock en stor fjerd, östoer htoiltett hatt måste
sara, söt att konnna hem, oeh då det blåste itt
isrått Bottniska toilett, gltk det alltid hög sjö
på denna fjerd. Medan hem toar på holmen,
dit hatt farit för att sotet sogelfott, tilltog blå-
stett så, att den nästan tvärte till storm, men
utau att bry sig om mädret eller torparfollettt,
som bodde på holmen, matningar-, begaf sig
Calle åter ut till sjöst, med en hel hop fogel-
liga, sottt hatt hittat i skogen Aldria förr
hade hatt dock toarit i en sådan nöd, floristen
htven i segel och tåg, toågorna slezfo allt hözfre
och höare och slogo redan stundom itt östoee
slupens reli::g. Med fockstotet hårdt lindadt
kring sitt lilla hand, försökte Calle as sitta yt-.
tersta krafter att styra slupen så, att den c«
skulle komma mellan toågorna, emedan den d
skulle-, ettdera tagit in så mycket matten att den
tiade sjunkit, eller också torått omkull. Suart
hade det hårda tåget dock så illa sårat hatts
band, att hau, blödande orl) kraftlös måste
släppte skotet los;. lem försökte Calle att ned-
taga seglen, nitti han toar för stoazf dertill i-
synnerhet i den starka stormen, hwilko till slnt
dock stjelpte heta masten, så att Calle blef lia-
aaude med lialsett emellan kettkten af slupen oeh
sjelfsott masttoppen. Detttt toar rn stoår och
mycket sarlikx ställning, men som Gnd låtit
honom komma i, blott för att sålunda straffa
lian-ö öftoerdåd orl) toartta honom för framti-
dett, ty Han såttde honom ett snar hjelp; ett
annan slup, kommande isrått sfelstoa hamnen,
dtr ett hemlounuet fat-tyg jnst då flaggade,
styrde iii på denna fjerd, och seende Calles slup
i så redlöst skick, två-ide Styrmannen rodret så,
att söt-en as deras båt med blir-tests hastighet
klös de fråsattde toågortt.1 mellan de båda små
farkoster-ta; med est båtshake drogs Calles slup
till den råddattde båtett, en sjöman hoppade
toigt in till honom, drog honom nndan masten
och kastade honom i deras egett båt. Nåddad
ifrått lifosartt tackade Calle söt-st af allt sitt
hjerttt Gttd och sedatt de raska männen, sota
Gttd sändt till hans hjelp. Hans egen slttp
hade de ej klantat lsema ntan den drcf sot
stormen ntåt sjöre, och masten hade i fallet
krossttt alla iigaeu i Calle-s tröiflckot·. Såledeo
hade han ingenting annat.stördat af sitt resa,
ått skrämsel, fruktan för straff af sitt sar, eu
sårad hattd och många bulor-, samt fläckade
och sonderrisna klädet-. Wien det toar samn,
han hade också fått ett lärdom för framlidet-,
att toara försigtigare oeh lysnta till de äldres
toarninaay och denna lärdom behöll han i ett
godt minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
