Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ss
de htoita Ryssar, och det tvae ett jublande, då
de htoita tonnno. Jag dröjde på prestegården
öftoer söndagen, och nnder detttta tid ankom
tacksäejelseltöttett öftoer dett första stora segern.
"Na," sade fadren till barnm, "de htoita ha
tonttttit, de toåra ha segrat, och hår tir tacksä-
gelsett till Gttd för segretto glådje.s’ Prestrtt
läste det-på upp for de små böneformnlaret.
Springande sitt fader om halsen, andre tjog-
ljndd glädje utropade då hans tio-arian dot-
ter. tvår öttssare har tonnnit, år det så PappaP
"Ja, Gttd har giftoit Honont seger," stoarade
dett rörde fadren, slöt henne i sitt fattnt oett
gladde sig östoer hennes barnsliga» och oskyldi-
ga fosterlandskårleh och hennes karlel ttll sitt
Kejsare.
J en närbelägen stad tilldrog sig en an-
natt händelse ttted ett elftoa-årig gosse af me-
delståndct. Detttte gosse njöt nttdertolöning
nti stadens stola, oeh under-« alla sina ledigct
stunder hade han sysselsatt stg med att betrak-
ta karttttt öftoer kri«g-5stådeplatsen, och att ut-
tnnda toågettö längd till kelgsteatetm oelj toar
Perdeleo angelägen om, att göres sig underrättad
om Rhsia toas-netto framgång. Ett dakj tor-
xtoann gossett —’ Föråldrartte trodde, att han
rått Ztoltttt åtföljt någon as sina kamrater.
De spåntade tills sent på aftottett — mett in-
gett gosse kon-. Man sökte och frågade, tttett
ingett hade sett honom dett dagen. Då ihåg-
kom pigmt, sotn städade hand rnnt. att bott
sett honom sticket ett papper i sängen. Det
anno, oeh innehöll sölfttttde rader: "öt’a"ra- för-
tildratsl ett obegtsiplijs lnsi har intagit tttig att
strida för mitt fädernesland, oeh jag lotsgiftoer
mig· ntt rakzt toas-tett till krigsplatsetn Efte-
halftannat ar kommer jag tillbaka. Sorjett
icke, tttan sotiåtett eder fon!" Fadren- lvlll
toistte, att goofett hade htoarten hast eller peti-
ttingar att tillgå, och blott toar ett oförståndigt
bartt, begaf siks gettast på toiijs att sota honom.
Etnellertid toattdrade toår hjelte landstoågen
utåt med en knölig läpp i handen oth 25 ko-
pek s:r i fickan, nnder glada forespeglntgar as
htoad hatt snart sknlle få se. Då kont en bon-.
de åkande oeh som gossett redan beghttte bli
trött, fick hatt sitta på ttted honom för några
kos-sek. Då bondett frågade htrarthan ämnade
sig, stoarade goosett kort-
att detta blef allt mindre oeh mindre, och tvä-
gett tycktes bliftoa lång. Dock tog han sitt
käpp och ämnade sig t·vidare. Men’snst då
hatt trädde ttt stått dörren, mötte han sitt fa-
der, som toänligt förebrådde honom hatts obe-
tänksamhet. Gossett insåg sitt dåraktighet, bad
fadern ottt förlåtelse och toar glad, att toid
hans sida få återtoåttda till hett-med "Wägett,"
sade hatt, "thel’tes toara så kort på kartan, att
jag trodde mig om par tre dagar toara toid
tnålet." Det löftet nttoerkade hatt dock af sitt
fader, att toid mognare ålder få öm försöket
ont, då det bättre sttttle lycktes. . kor och sh-
slott mottogo med glädje den förrymda sottt
nn i stillhet fortsätter sitt skolgång.
t
z Förle sned forsknin-
Fadt«·: Här, Wilhelttt, har dtt ett stycke
tork, skar deras ett liten knlaz oelj dn, Katoli-
dit jag måste.l
na, gå ttttdertiden och håtttta mig en syttål
med ett silkesånda Jag milt toisa ee ett be-
lsnnnerlia sal-.
Wilhelm och Karolina skyndade att cLull-
göra fadreno uppdrag. Der det ges n got
snott att se, der ärv tnnntta barn icke de sista,
oeh hår toar för Wilhelm oeh Karolina tort-Ili-
gen något nytt.
Kot«l’ittlatt, toar nn färdig fint-ett, oeh Kai-
Fadtsett hade etttellertid hnnnit till ttcirtnaste«t«olitta trådde nål oeh tråd igenom den.
gästgiftoeri tttatt erhållen kunskap otn dett bort-
komne. Slttttigett stek han af en toattdrare
lokta, alten goots toandrade framåt på den
mäg, fadren beträdt. Goofett hade redatt hitn-
Itit till följande glistgiftvaregård, otlt der gått
ltt for att så mat, font han betalade af sitt
ringa penningeförråd. Med bekymmer såg hatt
s Dettna knla toilje toi tnt hänga fritt, så
att den icke stöter emot något. Tag, Wilhelm,
lklackstått,sett, gnid den emot ett stycke slanell, oeh
jttlirma den da emot kortinlan.
l
Wilhelttt gjorde ester fodrens antoiotting
och kotitnlatt blef sa glad, når lackstången kottt
nåta, att dett flög detttta tillmätes oeh hängde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
