- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1854 /
112

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

Ofta säg man Greta sitta och läsa för
den sjuka gumman, hon läste för henne om
huru Guds Son lidit för henne, och alla men-
niskor, hurts Gud gema tar emot fattiga ar-
ma syndare, och mycket sådant, och den sjuka
gumman hade stor tröst af hwad lilla Greta
läste, och talte med henne, och hon sade ofta,
att en underlig Guds wälsignelse hade kommit
i huset med lilla Greta.

Jbland säg man oeksä Greta gä till sin
moders graf; der knäböjde hon ofta och had,
kanhända bad hon att Gud snart wille taga
henne upp till sig, att hon snart singe kom-
ma dit, der hela hennes lilla hjerta war fä-
stadt.

Greta hade förreärfwat sig mänga wän-
ner, hon hade ej swärt om sädana, tv alla som
sägo Greta måste hälla af henne, och derföre
samlades ockfä en hel hop barn iden lilla stu-
gan, och dä berättade Greta för dem mhcket
om sin moder, om allt hwad hennes moder
berättat för henne, holt berättade huru Jesus
älskar be snmi barnen, huru han sänder sina
smä englar, som bewara dem dag och natt,
och mycket, mycket som jag ej här hinner upp-
repa — och Gud walsignelilla Greta för de
mänga goda sädeskorn, hoii utsädde idessa
barns hjertan.

Och nu till sist skola wi följa wär unga
wän pä hennes sista färd, wi» skola följa hen-
ne dit, som äsiven tvära wänner engång skola
följa oß —- till grafwen. Gretas bön har»

Fhsikalifka rön och förklaringar-.
Försök med korkkulor.
(Fortf. fr. Mo 12).

Nir wisade sig äter det, som förut inträf-
fade med den gnidna lackstängen. Om nemli-
gen glasröret gneds och närmades kulorna, sä
drogos de till glasröret, som de förut dragits
till lacket. Om man nu lösryckte kulorna ef-

jter en stund, sä blef den kula, som hängde pä
Ysilkesträden jagad pä flykten, men de begge an-
dra drogos, som förut stången till mötes, och
fäste sig fast wid glaset.

Här begriper jag ingenting, sade Wilhelm.

Wi wilja ännu litet ändra försöket, och
sedan se till, om wi helst nägotsänär kunne
förklara det.

Karolina, träd ännu en korkkula pä en
silkestråd, och du Wilhelm, häng begge de ku-
lor, som äro trädde pä silke, helt nära hwar-
ann fritt i luften! —

Försök ännu med den ena af de begge
kulorna först, oin den förhäller sig pä samma
sätt mot glasroret och mot lackstängen.

Glaö och lack blefwo nu pä cngäng gnid-
lna eller elektriserade. Kulan blef först af
glaset tilldrager och efter afskiljandet bortstött
af detsamma. Men nu närmade man samma
kula till lackstängen, och den stög med häftig-
het stängen till niötes och hängde sig fast derroid.

Alltsä, det som blef fränstött frän glaset,
idet blef sä mycket starkare tilldraget af lacket.
Pä samma sätt förhåller det sig wid mot-

orik-vit hörd- hon het brunnit den krons- förjsate förfarande. Bcef rutan först tilldrag-«
hwilko hon så tåligt kamps-t« Lyckltg honlztiu tack-stänga- och efter urskiljandet oetiska-

spä hennes lilla graf stär ett enkelt kors af (
träd. Denna enkla graf är ej glömd, nej den
är ofta besökt af de mänga barn, som älskade«
Greta, och som af Greta lärt sig att älska den
gode barnawännen. Pä graf-ven wäxa friska
blommor, dem barnen planterat dit, men nära
till i björken sitta foglar, som sjunga och ju-
bla öfwer att deras spädom slagit in, att de
ej talat osannt för Greta. L-a—-a.

äter fränstött, så blef den sä mycket starkare
dragen till det gnidna glasröret.

Glas och lack hade alltsä motsatt merkan.

Nu gjorde man ett försök med begge
kulorna-

Man lät dem begge widröra det nidna
glasröret, och afskiljde dem efter en stun deri-
frän, och lemnade kulorna ät sig sjelfma. De
sihdde nu för hwaran, sä längt de kunde-

(Forts.)

Looning af Rehns i föregäende nummer: Närunder ske i solen ske förgås jorden-

ALEX- ,–H;-s-z- - .-T-J-2,-x-
-«- c-« j-

«,Lf · -,
J z OMJHHZUECØL «-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:46:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1854/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free