Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klä
mägtiga danande och förstöratide revolutionerl att uppsleika allt, soni närmar sig deß sjudan-
i naturen, som icke mindre uppwäcka tvär för-
loöning, än uppfylla oß med beundran öfwer
S
arens allmakt, och ingifiva oß en känsla,
de djup. Afgrunden sluter sig citer. De olyck-
lige häftet-, de mäste störta sig öfwer det nyß
öppna gapet, detta widgar sig äter och fam-
a elig däfroan för hans mägtiga hand. afjnar i sitt mörka sköte den älskade faderli, un-
ödmiukhet och undergifwcnhet för harts all-:
wisa wiljas skapande eller tillintetgörande gu-
dakraft.
Wär förwiiniiig öfrocr dessa storartade,
majestätiska utbrott i naturen, skulle dock be-
tydligt minskas, och det roi nu anse fabelaktigt,
blifma oß helt sannolikt, om wi kastade wör
blick pli wåra närmaste omgifningar, betrakta-
de det stilla, fredliga och omärkbara lifiret i
naturen, den werksanihet och ordning, som der
räder. Wi skulle dci upptäcka icke mindre märk-s
wärdiga under, icke mindre sällsamma tystas
der det förskräckelsen, större än kärlekeli, drif-
neer de öfriga af ångest skriande på« den osäkra
flygteti. De ila till hafwets strand. Det sju-
dar och brusar, det lnoälfwer sig sned blirkens
snabbhet fräts den skadade stranden och liter-
kommer med fradgande trögar, öfwerswämmar
den med flyende menniskor uppfyllda stranden,
okl) bortstöljee dem i sin wäldfaninia farts
Hwad den öppnade jorden skonade, degrafwar
idet wilda hafwet i sin wredgade bölja-
Efter denna skildring af dessa skräckseener
revolutioner, soni skapa och förstöra, dana och li allmänhet wilje wi anföra några historiska
tillintetgöra. Meri dessa, font sä stilla och o-
märkligt dagligen werka, ultng tvär uppmärk-
samhet, hwareniot naturligtwis de wäldsammal
företeelserna, som mägtigt och ögonblickligts
framkalla nya daningar äeo egnade att tilldra-s
ga sig mät förmaning och beundran. Wi wiljei
till en börja-i widröra några skräckseener, för-
orsakade af jordbäfning.
Det dånar och äskar —- ieke i luften alle-
nast men i jordens innanmäten. Den uppro-
riska jorden lössliter banden, som hållit henne
fången, och utslungar wredgad frän sitt sköte
ämnen, som der icke längre trifwas. söte-mä-
len pä deß yta lösryckes, ingen styrka motstår
det wäldsamma utbrottet, ingen stödjepunkt sin-
nes, jemnwigtens lagar upphöra. Lefroande
kroppar och liflösa massor tumla om hwarann.
Det olyckliga djuret, liksom förrädd af deß mo-
der, naturen, förlorar modet att fly, bäftvande
stör det orörligt, handlöst öswerlenrnande sig är
den magt, soIn kastar det upp och slungar det
äter ner. Wennistan flyr med förskräckelse frän
sin lugna bostad, som hotar att sammanstörta
öfroer hennes hufwud. Mödrar fatta med dar-
rande hand sina barn och störta med dessa ut
pä den öppna slätten, der marken skälfwer un-
der deras fötter, der dän af ramlande hus nä
deras öron bakom dem, och jorden framför
dem öppnar widt sin gapande afgrund, färdig
bewis öfwer jordbäfningars förhärjande makt.
Är 1693 den 9 Januari stakades Sicilien
af en wäldig jordstöt, som ästadkoni mycken
skada pö hela ön. Men den upphörde snart,
och folket, som flytt ut pä fria fältet, äter-
wände till sina boningar tillbaka. Den il säg
pater Antonio Serenlo, som war pci wäg till-
den stora och rika, wid foten af Aetna belägna
staden Katanea, tjocka, smarta moln swäfwa
öfwer staden. Jfrän Aetnas spets framblixtrade
strimmiga eldstammor. Haswet begynte brusa
och ett dånande och brakande, liksom af kano-
ner, förspordes i jordens inre. Foglarna swärs
made liksom fattade af yrsel genom luften,
djuren pä fältet bölade, och hästarne, hwarpö
Antonio och hans reskamrater redo, siadnade
skygge, darrandei alla lemmar, fä att de re-
sande mäste stiga af. Dock knappt hade de be-
rört jorden, förrän de kände sig frän den skälf-
rvande marken kastade högt upp i luften. Qä
de sansat sig efter den första bestörtningen, och
pater Antonio kastat sina ögon mot staden,
säg han intet annat än en ofantlig molnmaoi
sa betäcka landet och i kretsar stiga upp nior
himmelen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
