Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
Vch barnet tystnade och glöntde att gråta, ty
det fordrades möda att äter komma opp; men
det lockades, och med nedslagna ögort tuktade
det fram till fadren och lade sitt husivlrd i hans
knä och döljde sina tätade jgon i fållen cerdet
hans klädning·
Men fadren lyftade sitt sorgsna barn opp
i sitt knä och frågade: Hwak stötte du dig,
I
sci stall jag blåsa pci skadan och dö blir du bra
Igen.
Men barnet pekade på hjertat och sade.
Faber! der gör bet ondt.
Dci blåste fadren på barnets bröst, och si
hjelpte genast. Barnet smålog åter och
glömde att det gjort sig illa, men det tillknöt
sina siokemmar och aktade sig för tufcoorna,
och säg sig före —- att det ei föll oftare.
Ox-
LTH
U
Sedan har jag sett mången gammal men-s
niska falla liksom barnet, och stöta sig för
det eller på andra mennisior sin olyckas ty hare
hade ej lärt sig att tillknnta skoremmarne och
hjertat, sik att hon liksom barnet skyltat pä ö-’
U
Men den Gode Fadren, som alltid är när
sade dei: res dig upp och kom till mig, så skall
jag göra dig helbregda.
Möngen lag ansar det han fallit och blott
jemkade sig öfwer, att man gjort honom illa,
och bemödade sig icke att sielf uppresa sig igen.
att undroita de tas-von som lågo i hennes wäg. ««och lydde ei den kärleksvisa FOI-tens ISD-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
