Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
som en hjelte och upphört att lefwa. Derföre
blef han ocksä ordentligen begrafsveit under en
blommande nyponbnske, och öfwcr hans graf
restes en stelt med följande instrift: Milt-
IUVILÄR. DEN. TAPPRB. AMMAL CORN-
DYFWBL 80M. s’l’Ul«Al)B. lllBL’l’BMO-
DIGT. l. sLAGlBT. Will. ÄRANS. GRUND.
DEN- 15.1Ul-l. chcLlV. BÄTTRFJ. FICK-
TÄ. ÅN. ll«l«.4. PL1’. tills-RA. Foll. AES-Il-
ML TO!iNl)YPWEI-.
Far och mor hade stätt pä afständ och
betraktat hela bataljen. Den goda modren
tyckte ej rätt om sä krigiska lekar och sade be-
kymrad: framtiden stär i tvär Herres hand,
men kanske kommer ännu den dag, dä wära
gossar fä upplefwa i werkligheten hwad de nu
ha lekt i en marker sommarqwälll
Ja ja, sade far, och dä skola de kanske ha
en lärdoni af att tänka pä deras fordna lek.
Dä stola de minnas, huru deras stottor i sig
sielfiva ingenting kunde uträtta, utair allenast
den som stod på stranden ledde deras rörelser
och beredde dem seger eller nederlag. Och fä
skola tvära gossar minnas, att äsiven de stör-
sta och mäktigaste flottor i den werkliga werl-
den ingenting af sig sjelfiva uträtta, utan alle-
nast Hatt, den ewigc allgode Guden, som stär
uppä stranden af werldens stora haf, han le-
der dessa flottor efter sitt wlsa räd och är en-
fanr den som förmär bereda dem seger eller ne-
derlag. Sä äro wi trygge, om än all werl-
dens makt stode hotande mot oß frän haf eller
land; ty Gud allsmäktig är den som i all tid
gifwer den goda rättfärdiga saken seger bä s-
stone. Z. T.
Uppsinningen af Ångmaschiner.
De gamle indelade tidehrvarfwen nti Guld-
Silfwer— Koppar— och Jernåldern, och i tvära
dagar har man anmärkt, att tvär tid med rätta
kunde kallas Åcigkrafts—äldern. Ångan är ock-
sä nägot werkligen utmärkande för nutiden.
Allt drifweel med ringa, allt förfärdigas med
änga. Ångan uppbringar frän jordens inre
tusende centner af jern— och malm-skatter; än-
gan smider och bearbetar de upphemtade rä-
ämnena anda fräri tackjernet till den sinaste
spnäl, och snart behöfwes icke mera skräddarens
fingrar, ångan ersätter äsioen dem genom upp-
funna symachiner. Ångan bygger skeppet, brin-
gar det i sjöst, och drifwer det fram pä den
skummande böljan. Ångan förfärdigar wagnar,
och ängan är det, som ger deni den pilsnabba
fart pä det-till byggda jernwägar, att man nu
kan pä nägra timmar tillryggalägga samma
wäg, som förut fordrade dagar och morsor-
Genom ängan tryckas tusende aeki timmen,
dä handpreß förut medhann knappt hundrade.
Genom ängars malas mjölet till det brod, som
wi äte, och genom ängan wäfwas de tyger,
som tvi begagna till klädet-. Tusende bitit sät-
tas af ängan i rörelse-, och ett af dem kunde
med en enda stöt krossa en menska till stoft,
och likwal är ett tryckning af den swagaste
barnahand tillräcklig att hämma denna väldi-
ga drifkraft.
En hivar af er, mina läsare, har hört
talas om ängmachiner, och mängen af er har
säkert också sett sädana. Detta sä samman-
fatta werk drifwes af en enda naturkraft, och «
denna kraft är elasticiteten i deß ann-änd-
ning pli wattmet. Wattnet sjelft har missa–
ligen blott en ringa grad af elasticitet, men
genom svärmens inwerkan pä wattnet välkan
das den afdunstning, som eljest äger rum wid
hwarje temperatur, och dessa wattendunster ärv
just den änga, hivar-å elasticitet öfroerstiger nä-
stan allt begrepp, och som har denna oerhörda.
kraft att drifrva.
Om man sätter watten uti en glaskolf
och upphettardensamma, fä finner man att
en mängd smä bläsor sätta sig pä botten, som
är närmast elden, och sedan öfwer wid sido-
wäggarne. Dessa blåsor stiga småningom upp
och söndersprieta pä wattenvtan. Dettg är
följd af wärmens inverkan pä wattnet. Qkas
hettan, sä tilltaga blåsorna- i mängd och stor-
lek, fä att wid deras- uppstigande wattnet blir
likasom grumligt. Slutligen kommer hela war:
tenmassan i rörelse, blåsorna bli än större och
.talrikare, och dä säga wi, att wattnet kokar-
De fälunda frän det kokande isvattnet uppsti-
gande bläsor frambriitga detta elastiska ämne,
som tvi kalle änga, och denna änga är det som
den nyare tiden lärt sig att anwända till rö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
