Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
Nonne sakta tar i den, så skall farbror försö-
ka, om den annu orkar roa eder." Wips roar
trippen fångeii och så drog farbror med krit-
biteii ett långt streck från näbben på den och
så framåt på trappan. Och det satt den nu
igeii djupt begrundande och med stirrande ö-
gon betraktande den underbara, hwita linien.
Men barneti hoppade af förtjusiiing och glad-
de sig af yjertans grund. —- Nii will jag, sa-
de fadren, ge er en liten lärdom häraf: såsoni
tuppen der fördjupat sig i sina funderingar
och ej kan röra sig det minsta, så länge halm-
strået eller kritstrecket fängslar deß uppmärk-
samhet, så går det också med menniskan, när
hon alltför mycket försimkt sig i grubblerier-;
hon funderar så länge, tills hon mera ej har
sitt eget förnuft i sin makt, — tills ljoti bort-»
glömt sig sielf och hela werlden och ändå ej
kommit deß långre-
det wore att antaga, det tappert der kan tem-
ka på något krig, lika litet bör man teo, att
den menniska uträttar någonting nyttigt här
iwerlden, som bara tänker lifwet igenom och
gör upp stora planer, utan att med drift och
beslutsamhet söka utföra dem. Nej, barn, hand-
ling —- arbete — är menniskans lif, hennes
ära, — orl) först då uppnår hon målet för sin
bestämmelse, när hon gör, hivad hennes pligt
fordrar. -—— Den hår bilden af ett sådant dröm-
lif duger derföre ej att efterfölja: men trippen
är egentligeii sinnebilden af waksamhetz så-
som J weten, år tuppen den förste, som be-
bådar en ny morgoit med sitt gälla galande:
detta bör leda oß till besinning, att en ny
morgon uppgår åfwen för oß efter döden, att
således wi böre wara uppmärksamme på tvått
andeliga lif, på tvår själs tillstånd, att det ej
får svara sofroande utair waksamt, på det wi
måtte med frimodighet kunna möta den dagen.
Hüroiii erinrar oß jemwäl hwarje tupp på
kyrktornen. A. P.
Fysikalisia rön och förklaringar.
Föksök med korkkuion
(Forts. fr. N:o-16.)
Håll denna gnidna stång nära öfwer ett
liten hop tobaköasia — se, huru det fina stof-
tet flyger emot stången, och hnru det åter till-
Och lika dåraktigt som»
bakakastaå. Såsnart genom beröring stångens
elektricitet meddelat sig åt askan, så frånstöta
hwarann lackets och tobakäaskans likbenämnda
elektriciteter, och astan, såsom lättare, får lof,
att ge wika.
Klipp nu, Karolina, ett par små dockor
af sint papper, J stolen få se, huru de artigt
dansa omkring.
Karolina klippte dockorna, lade dem på
bordet, och höll öfwer dem den gnidna lack-
stången. Straxt reste sig dockorna upp, hop-
pade i höjders, och gjorde några danssprångz
ibland blefwo de åfwen stående på fötterna,
och nego än åt ena, air åt andra sidan, allt
efter font man flyttade lacket.
Fadr. Kunnen J nu förklara detta en-
ligt den lag, font wi förut uppgifwit.
Någotsånär, swarade Wilhelinz likwål är
det mig icke rått klart, han det första tilldra-
gandet tillgår. Lagen sade ju: olika elektrici-
Jteter draga hwarann till sig; men korkkulan
och papperödockaii ha ju i början, då lackståni
gen först närmas dem, allsingen elektricitet,
isåledes tycker jag, att lageii inte passar för
det har fallet.
Fadr. Det tyckes så, men man kan fö-
reställa sig saken sålunda-
De begge elektriciteterna äro hos alla krop-
par werkligen förhanden, men emedan de haf-
wa till hwarann en stark frändskap, så äro de
i naturligt tillstånd med hwaraiin innerligt
förenade, den ena är genom den andra mät-
tad eller bunden. Ingendera stäpper af sig
sielf den andra lös, och ingendera kan således
låta sin kraft werka på andra kroppar, eller
af sig sielf blifwa fri. Derföre wisar en kropp,
xi hwilken begge elektricitet-sena äro förenade
ioch mättade, eller med andra ord, i jemnwigt,
allsingen elektrisk. J detta tillstånd åko äf-
wen korkkulorna i början.
Men nu blir genorn gnidning denna jemn-
wigt störd först hos lackstången, och den ena
arten af elektricitet, nemligen desi negativa,
blir hos lacket fri, och denna kan nu yttra
sin kraft på de kroppar-, forn« komma det till-
räckligt nära, eller som det kallat-, inom deß
werkttingskrets.
Kommer alltså korkknlan eller pappers-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
