Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
Sjelf skydde han ingen fara, och störtade af den fara, i hwilken han hade störtat sig
sig ofta midt uti stridsbullret. J slaget wid och sin tillgifna här. Blodete swallade af fe-
Granikus trängde han, för att uppsöka en fält- bem i hans ådror-, och just dei kom underrät-
lterre, som roar beflägtad med det persiska re- telsen, att persiskt kungeii Daritts war i antä-
genthuset, långt in uti fiendernas leder. Hanzgande med en stark här och nu stod endast
fann sin motståndare och sträckte honom till fem dagsresor isräir Cilicien. Som Döbeln
marken, men i samma ögonblick sick han ett wid Juutas begärde 9llerander da skyndsairr
sadelhugg- af den stupades broder i hufwudet, hjelp afi sin lakare. "Tiden,·’ sade han, "tillä’-
fä att hjelmen klhfdes, och sedan wille Persern · ter mig icke, att underkasta mig en löngsam
förnya hugget, da i ögonblicket Alexanders
fältherre-, Klitus, afhögg fiendens lyftade
arm, och sålunda räddade sin konungs lif.
Jekc mindre stor war den fara, i hwilken
konungen genom sin oförsigtighet råkade. Då
han neml· framträngt ända till Tarsus, en
stad i Cilicien på mindre Asiens södra kust,
grep honom begäret att bada i den klara och
iskalla denus—flodens böljor, hwilken flyter
förbi Tarsus. Utan widare betänkande lade
han af sin rustning och kastade sig i sin härs
äshn i floden. Den hastiga öfroergängetr frän
hetta till köld hade farliga följder på kungen,
som deßutom war utmattad af ansträngningar.
Den naturliga wärmen öfwergaf honom och
dödsblek och wanmäktig sjönk han i armarna
pei sin betjening, som förde honom sanslös till
lägret. Häröfwer råkade hela hären i bestört-
ning. Alla ansägo honom, och med honom,
sig sjelfwa förlorade. Emellertid slog Alexan-
der äter upp sina ögon, andedrägten arbetade
sig äter fram i hans bröst, och hare kom till
sans och igenkände de omkringstäcnde, men
blott för att desto förskräckligare inse widden
Rebus.
kur, jag roill helldre hastigt dö, än långsamt
tillfriskna." Hans läkare måste alltså tänka pä«
ett kraftigt medel, som återställde honom icke
blott till lifrvet utan till striden. Förgäfwes
bädo hans wänner honom att icke utsätta sitt
lif för ett sådant wågsthcke, eller att anförtro
det eit osäkra händer, isynnerhet dei det roar
bekannt, att Perserkungen satt ett högt pris
på hans lif, och lätt kunde sinna någon, som
förledd af guldet wore färdig till ett sä afsky-
wärdt brott, som att förgifta den farlige fien-
den. Alexander lät icke ösioertala sig att afstci
frätt sin föresats.
Meri ingen af harts läkare tvagade en kur,
skidan som Alexander önskade, emedan ett så
wäldsamt läkemedel kunde mißlyckas, och läka-
ren då wore utsatt icke blott för egna, utan
afwen hela härens förebräelser och kanske deß
förföljelser-. Endast Filippus frän Akatnas
nien wägade det af manskap till Alexander och
i förtröstan till sin konst, och bad konungen
helt och hållet öswerlemna sig ät hans be-
handling. (Forts.)
-
bretts-iii att mm-
- .-7- -,–:»-,-, ,–:;-.
-Ze-«-i-,M c«·,·.HJ-. ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
