Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
abä tre blad slutna bljfrit
Uti elen blommans knopp.
Tre anm-x man blomman gifvit,
Tre, kärlek. tro och hopp-v
Bonden och hans son 8).
En ung oförsynt bondgosse, som isin
herres ljenst warit med honom pli resor i ut-
landet, trodde sig wid sin hemkomst kunna o-
straffadt uppdula de gröfsta osanningar.
En dag gick han med sin fader på lands-
roägen. Wägen roar läng och Anti hade god
tid att tänka på historier. Pli mägen mötte
dem en stor hund. "Sckg du utländes en toc-
ken hund?" frågade fadren. "Ja far," swaras
de gossen, "Ni mä tro mig eller ej, så säger
jag er och hwar och en midt i spnet, att jag
engöng säg en hund — ja nu mins jag, det
war just wid Haag, der wägen gcir till Frank-
rike — en hund, som — ja jag är ingm he-
dersman, om hatt icke war större, än er —
största häst."
"Det war märkbespnnerligt," swarade fa-
deenT "Ja, ja, hwar ort har sina underting,
sa ha wi äswen här. Ester en stund komma
wi till en bro, det wi snäste gå öfwer. Den
bron hat ock sin märkwäedigheh ty der ligger
en sten, som- man stöter sig emot-, sa att man
bryter benet af, om man nemligentalat osan-
ning den dagen."
sy Jk n Tystatn
- Z? ffka:«-.– y–de- ,
Gossen förskräcktes, dei han hörde detta-
I"Ack, sade han, gå då inte så härdt far, jag
’blir sas antruten. Dock — för att återkontnia
till hunden — hum stor sade jag att den war?"
"Som mitt största häst," smakade fadren.
"Hunden," återtog gossen, "nu minns jag
det, war blott ett halft år gammal, och der-
före —- inen det wägar jag ock mitt huswud
på — war han inte större, men sci stor som
en wanlig oxe."
De gingo ett stycke wäg, men Eklntis hjer-
ta klappade, så det syntes utati os jackan- och
det war inte att undra på, ty nian bryter ej
sei gerna ett ben.
Nu syntes redan den fasliga bryggan, och
Anti kände benet redan till hälften afbrutet.
"Ja far," begynte Anti citer, "t)unden, om
hivilken jag talade, war stor, och om jag ock
litet förstorat honorn, så mar han dock —- och
det är säkert— större, mycket större, än en kalf."
"Wi nalkas bron; Anti, Anti, har göt
det med benet?!"
Fadren gör förut. Anti tager fatt uti
honom och säger: Ulrika far, war inte nagot
barn och lät inte narra etz tro inte, att jag
sett nägon födan hund, tv tort om godt, —·
innan wi gå öswer bryggan, wiu jag såga dec
— hunden nm bli-ix is sto-, scnn hsandak räk-
ga wara."
-
BMW-Ax-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
