Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
Oclt ingett får gnälla
Atljii, adjöl
Batalj skall elet hällas
cell skållas oelt trollas
0elt brottas oolt bollas
l rock oelt pels.
Hnrra kör kamrater-,
Kisa-Metz soldater,
Men alla Monnier-
Till ljiillsl Till fjälls!
Ilnrra fiir lntlaljenl
I snön ntetl kanaljen
00lt sen uti galgett
Metl ltvar pttltrotti
Ja nn slits vi kappas,
Oelt nu skall cln klappas
Oclt manglas ocit lappas,
Kttjonl Icttjonl
Ty elef- iir bagage,
som lappar lent-age,
Men ntan grimaser
skall gardet stå,
Oelt iinslsia scnå gossar,
Niir striderna blossa,
l)e stü oclt tle trotsa
Äntlä, ändå.
Nät· vintrarna snögtt
På niisa oclt ögn,
Det. akta vi foga;
Går bra! Går lit-al
Oelt julen lian blossar
Oclt lexorna lossar
För lins-lin Sinti gassat-,
Httrrnl Unn-ni
Julen kommet-.
o fä såg han ut. Jag
mötte honottt på lands-
tvägen, han bar ett marg-
slinnspels och ett stor
kont nppci ryggett. Hatt
lunkade och lunkade, och
ständigt kotn han när-
mare. Nu är hatt redan
i bytt, och rätt som det
rit-, sti står han tvid stadsporten.
Ntt skris alla dörrar på wid gaftvel, när
han kommet-, och blir det kallt, sti fcir man
elda en ny brasa. Jag tnettar att hatt är
wälkommen, den hederliga jttlgttbben. J kon-
ten har hatt sti många rara saker, sotn ntan
aldrig katt tro, och det ar obegripeligt huru
han har råd att dela tned sig åt alla. Der är
. . men det är bäst att tvara tyst med hivad
der är i dett stora konten, sottt är mycket större
ätt detn sotn lanlkn-Ryssarnekbära pti ryggen-
Dct sinus tttärktvärdiga saker iden konten,
men det är en stor hemlighet.
Och nn, stci wackcrt stilla på hyllan, min
abcbokl Lägg igett dina permar, min kära
katekes! Sof sött, mitt gratttntatikal Ittlen
kommer, och nu har ingett tid.med cr, kära
wänner.
Men krt)p frattt, dtt lilla skalk ttr din tvrä’,
du allrasötastc-docka min! Kottt fram tttttr
stallet, dtt stolta trädhcistl Opp nted dig Ur
din dammiga gömma, dtt min granna lanter-
na tned ditt nedbrtttttta ljus, opp i högsta
toppen af stängen wid tvår port! Ty ntt kont-
tner julen, julen, ja i rappet tit- han här, och
han skall emottas så präktigt, sotn wore hatt
en kejsare. Jag katt undra ont stjerngossarna
äro i ordning- Häromdagen stig jag konun-
gen af Morielattd, och hatt tvar ännu helt
hwit, fast han borde tvara swart. Litet sot
hade hatt pti näsan fedatt i fiol-
Ntt stall jag gå ttt i stadett och köpa na«:
got sotn ingett får weta. Mtinne här finns
något lack? Mycket lack skall det wara och
» mycket karduspappet.
Jttlträdet wexer ännu borta t skogen. Mett
knapps, yxatt kommet-, och trädet fallet-. Sa
släpas det hem med tvät- gamla brotta hast,
och sci söker ntan fram de gamla trädföttertta
och de gamla förgyllda pappersstieenortta. Det
blir grnfweligt bradtottt. Httrtt skola tvi hin-
na tncd allt?
Pappa sag sti menande nt, oclt Matttnta
log sa godt. Stog ha de nagot i sinnet, men
ingett tvet, nej det tvet ingen
Bata ett sorg hat jag. Hnrn stall jag
roatna ont julmorgonctt, för att se linsen t
kyrkan? Del ar sa wackert. Jag will icke
fötsntnma att tacka Gttd och att siunga om
lilla Jestts, sotn föddes ottt julnatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
