Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
En werld, hivars inre förderf i siii högsta
spets uppenbarade sig i Christi förnekande,
och hwilket för Gads allwetande öga stod re-
dan från begynnelsen uppenbart, denna iverld
kunde icke blifwa ostraffad. Giid wore då icke
Den Helige och Rättfärdige, oiii Han lemna-
de synden ostraffad. Derföre måste Christus
lida. Men hivad hade Christus att göra med
werldens synd? Det mar ju werlden som mar
syndig, och den hade alltså bordt straffas, och
Christiis såsoiii den syndlöse hade ock bordt
bli utan straff. Ja, werldeii hade wisserligeii
bordt straffas, men oni detta straff hade drab-
bat henne, så hade det warit ute med henne.
Skulle werlden ändock räddas, såsoni Giid i
sin ewiga kärlek beslutit, så måste straffet drab
ba en sådan, soni kunde uthärda det. Men
det måste tillika wara en sådan, soni stod i
det nära förhållande till werldeii, att hans
straff kunde gälla såsom werldeiis straff. Hweiii
annan egde dessa egenskaper, utom Han, som
war iverldens hufwud, Han, som redan ifråii
werldens begynnelse stod i det förhållande till
henne, att hon war skapad genom Honom och
att allting består i Honoiiil Han kunde såle-
des träda i werldens ställe, och gjorde det i
öfwerensstäminelse med Fadrens wilja. Haii
gjorde det friwilligt. Haii tömde lidandets
bittra kalk, Haii öfwerwann och ivar sin Fa-
der lydig iiitill döden. — Det roar sonens
kärna «
Mcii såsnart Christus trädt i werldeiis
ställe, skonades Haii ej från hennes straff. E-
hurii Haii roar Gads enfödde son, i hivilken
Giid hade ett godt behag, lät Gud dock straf-
fet till den grad drabbii in på Hoiioiii, att
Hans själ kände sig af Giid öfwergifiven. Dct
måste så ske, ty synden måste straffas. Det
war Guds rättfärdighet.
Så lärer jag af Christi död att känna
både Giid och iverldeii bättre, äii af något
annat
På detta sätt sökte Klara i sitt minne
återkalla och för sitt hjerta upplifiva hivad
hon hört och uppfattat af sin lärofaders för-
klaringar i skriftstolaii. Hoii uppsteg och gick
till fönstret, och såg ut niot den klara blåa
himmelen, och då hon nu stod sålunda tank-
fullt öfiverivagaiide hivad hon skrifwit, rann
henne i hågen det språket, som engång iträds
gården gjort så djupt intryck på henne: Lani-
niet, som dödadt är, det är wärdigt att haf-
wa kraft och rikedom och wisdoin och starkhet
och ära och pris och lof! Hoii upprepade det
tyst för sig sjelf, och det ivar liksom hade hen-
nes tankar och känslor i detta språk fått ett
innerligt uttryck.
Dct war den sista aftonen. Pastorii ha-
de tagit afskcd af sina striftfkolebaisii, och ehu-
ru han gjorde det enkelt och utan att wilja
uppröra barnens känslor, fälldes dock mången
tår, ty de kände nu att det ivarit en wigtig
och dyrbar tid, på hwars rätta anwändande
berodde så mycket tilloihnied för ewigheten —
och denna tid war nu förbi. Pastorii erinra-
de blott oni det soni de under denna tid hade —
)lärt, oni Giids nådens-anstalt i Christo, hwil-
lsken isynnerhet de sista dagarna framstått så
sherrlig wid betraktaiide af Christi sista lefnads-
händelser. Haii påiniiite dem historien oin
Christi himmelsfärd, soni han scdnast hade
förklarat, och den betydelse, de funnit denna
Ihiindelse hafwa. "Gliiininen aldrig," sade han,
"att Christins farit upp till himmelen, så sko-
len J ock icke glöiiiiiia eder höga bestämmelse
och widden af Guds råd oiii Edet salighet-
Hållen ock J Eder stilla liksom Apostlarne, till
deß J ined ivißhet weteii, att J undfått Fa-
drens löfte: J skoleii blifiva beklädde
ined kraft ifråii liöjden."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
