Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tfagnus och Anna,
Till sin syster, lilla Anne,
Sede vredgad brodren Magnus:
«Hvarför sitter du och räknar
Så förnöjd jemnt dina slantar?
Ser på dem med tjusta ögon,
Sam om de ditt högsta vore.
Kneppt du hunnit lilla unge,
Lära dig att smått addera,
Och ren guldets törst har vaknoet,
Girigheten, i ditt sinne,
Hvarför gläder så dig slasten?
Hvarför ser du så på silvret?
Hvarför har du långa timmar
Sett på slanten, sett på dockan,
Skall ock dockan lära räkna,
Skall ock dockan blifva girigI»
Svarade så lilla Anna:
«Mina slantar gladt jag riknar,
Räknar om, och räknar åter,
Ville gerna fiera hafva,
Många, mänga, ja bra många.
Ej du vet min gode Magnus,
Du min älste, bäste broder,
Hvarför jag så nöjd dem räknar.
Uti torpet invid skogssjön,
Hos den gamla gumman Maja
Bor den lilla stackars Aina,
Hon som gick omkring och tiggde,
Utan fader, utan moder,
Ty i grafven ligga båda. -
Ingen brydde sig om Aina,
Ingen om den stackars flickan.
Sist hon kom till gamla Maja,
Trött och rädd och sjuk af hunger. ’
Gladt sin dörr den gamla upplät,
Tog den arma i sin stuga,
Bädden redde åt den frusna,
Delte fromt sin sista brödbit,
För alt mätta lilla Aina.
Men jag räkuar mina slantar,
Räknar om, och räknar åter.
Jag vill köpa bröd: till stugan,
Åt den fromma, goda Maja.
Jag vill köpa goda droppar
Åt den lilla, arma flickan g
Ljus att skingra kojans mörker,
Och en liten, vacker bibel.
Men min nya, granna docka
Ger jag ock åt sjuka Aina.
Ser du hur min docka småler,
Ser du hur dess ögon stråla?
Ej oå täckt hon skulle mysa
Om hon stygg och girig vore,
Men till torpet ej jag ensem
Vågar gå igenom skogen,
Lång och villosam är vägen,
Kanske vargar ock jag möter.»
Rörd då svarte vänligt Magnus:
Kom, Q! kom i mina armar,
Kom intill mitt brodershjerta,
Du min syster, lilla Anna,
Gladt jag dig till torpet följer,
Skall dig skydda nog för vargar,
Och din skatt jag gerna öker
För den stackars Ainas välfärd,
För den goda Majas glädje.»
Sagdt, och snart de gingo båda
Muntert genom skog och dalar;
Intet störde deras vandring,
Solen log på blåa himlen,
Bäcken sorlade vid vägen,
Och Guds öga följde troget
Goda barnens gång på stigen.
Men när de till torpet kommo
Flydde nöden utor stugan,
Giädjen trädde in med barnen,
Trädde in och blef der ständigt.
’ Augusta.
[RA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
