Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MS
Cu tjensteaioiuua thektesig igenkänna Petrus-
siisoin en anhängare iitc deti fångne. »Du trat-
ock med Jesus as Galileens-, sade gudinnan. Pe-
mis öfioerraskad nekade för alla och sade: jag
känner honom icke. Hade man i detta ögonblick
kallat Petriis inför Judarues rädsförsainling och
affordrat honqu en högtidlig bekännelse, att hast
tvar Jesic lärjunge, dä hade Petters säkert icke
ttvekat att med mod och glädje bekänna sig till
honoiii. Men nit uti deii ringa pröfningeir in-
för· en tjensthioinnna förlorade han uppmärk-
samheten pä sitt hjerta.
Dä eu osanning lätt förcr till en armeni,
fä snäste Petrus tre gånger upprepa siii förne-
kelse. Han toille förbli fin första utsago trogen.
Dä Jesus återinfördes efter förhöret, be-
gynte morgonen att dagas, och i detsamma gol
hanen. J förbigåendet säg Herreit Pä Petriis,
och hans alioarlizja wemodiga blir tycktes frä-
ga: sade jag icke saunt Petrits, innan hanen
galit, stall du tre resor förneka mig?
Då toatuade i Petri bröst ångerns smärta.
Han gick ut och gret bitterligeir.
Men densamme lärjungen, soin tre
gäitgor hade förnekat sin Herre, sioarade he-
uorn efter hans uppståndelse pä hans fråga:
»Simon Petrus- älslkar du enig?«-, tre gän-
gor af hjertats djup: «du tvet, att jag älstai·
dig.«« Det wisade han ock framdeles genom sitt
lif och sin död. Hari dog på korset, äfwen han,
för Jesu od- haus läras skuld.
Medan Petrus utanför förnekade sin inä-
stare, undergick denne förhör hos öfiverstepresten
Kaiphas i det inre af palatset. Kaiphas gjorde
frågor om Jesii lärjungar och oin hans lära.
Jesus åberopade sig derpå, att hatt öfwerallt
lärt offentligen i Judaritas synagogor och i tem-
plet. »Fräga dem, som hört hivad jag talat,
och spörj icke mig, lät dessa ioittua om mig-«
Swaret på dessa ord tvar en kindpust, som
en af de närstående Erigskuectarne gaf honom i
ansigtet. isäkalt du så sioara öftoerstepresteii?«-
utropade den gryinute ivid denna uiißhaudling
Meri Jesus iiuarade med saktmod: »tsear jag
illa talat, sä wittua ont ondt, men har jag mät
talat, bivatföe slät du mig?«
Medan alla de män, prester, skriftlärde och
älste, hioilka utgjorde Judaruas Räd, samlades
till palatset, wer Jesus prisgifweu ät de bedui-
ste soldaternes inißhandliug. De bespottade ho-
nom, förbundo hans ögon, slogo honom ian-
ftgtet, och sade spesullt: J-spä os; profet« hwem
idar det som slog dig.«« Jesu-s fördrog det med
tålamod.
Wid förhöret saknades icke falska tvittnen,
dem Rädet hade köpt, och höllo i beredskap att
toitma emot Jesus. Lfiversteprestety som kan-
hända befarade att den förhatade folkläraren äf-
ioeir denna gäng skulle undslippa honom, fram-
trädde högtidligt och beswor honoin toid leftvande
Gud, att bekänna om hatt toore Kristus, den
toälsignades son, om han trott den länge ut-
loftoade niessias, Judafoltets konung. Kaiphas
toisjte wäl, att Jesus icke skulle fördölja detta, och
han toifzte likasåioäl att alla närtvaratide högt
skulle resa sig upp emot en Messias i sådan djupt
förnedrad yttre gestalt.
Wid den lefkvaiide Gndeu blef han bestru-
ren, och ioid samma helige Gud swarade han:
«du sade det, jag är sä.«
Säsoni om hans hjerta toille brista af för-
trytelse öfioer en sä« oerhörd fräckhet, soui i hans
tycke iäg iJesu sinar-, ref hare sönder sin mantel,
utropande: »hau smädar Gud, hivad göres oß
mera bebos af irittne, tvi hafiee hört det af
hans egeii munn- spikad synes eder, hivad dom
ställen J?
Jesiis, som idar utgången af Gud, som toar
hans herrlighets steii och hatts teäsendes«rätta be-
läte, han blir nu dömd sotet en Guds försmädare
af förblindade maskor-. Atle utropade ioid au-
blickeit af en sädan Messias -—"sä helt annan, än
den de i deras högmodiga finne hade iväntat orts
önstat —- alle ropade: »hau är skyldig till dödeii ! «
Den dömde hade nu alleingcn förskoning
att tviinta. Han iemnades utan skydd ät solda-
ternas och rättstjenarenes räa uiischandlingar.
Men Jesus led smärta och smälek utaii knot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
