Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
bannade icke, då han lslef bannad, han-
blef icke med, då han förfördelades. O
blef han ibland ledsen sii alt han öswerillts
de sig och lönade ondt med ondt, så Fing-
tade han sig stl-ax oct) bad af allt hjerta
dem om förlåtelse, mot hwilka han selat.
Meri huru kunde lilla Jonwara sådan? Jd
det stolen J få hinn.
Ds. Jon tiumt svar helt helt liten,
såg han hänga bsiver sin säng en stor tafla.
Hans mamma sade, att den föreställde Je-
susbarnet. Han tyckte att det lilla barnet
blickade på honom så lefmande, sii wånligt
och sii mildt, som ont det warit hatts bciste
wan.
Han gjorde sm mamma många frågor
om barnet på taftart. Han fraktade, om
det också wetkligcti höll as honom och om det
werkligen sii siig på honom, såsom han
lyckte. Hans mamma berättade då söt ho-
nom, huru det-lilla barnet, som war af-
bildadt pli taflan, roar himmelens och jor-
dens het-te, huru lian wat Giids ezseci eu-
födde son, som af kärlet till mennistoma kem
till jorden och sjelf blefeii rigtig menniska-
först ett litet barn, som Jolt och andra små.
Hoa berättade, huru han så älskade alla
menniskor, att han till stiligas sitt lif och lätt
döda sig för deras skuld, också för lilla
Jons skuld, och huru han sedan strat- igen
uppstod lefwande ur graswen, emedan han
war Gitd och icke blott en menniska, och hur
han deksöre åter for upp till himmelen-
Det sitter han nu, sade Jons mamma, wid
sm faders sida och manar godt för alla,
dem han lidit dödeit sor, Och annu, eme-
dan hatt lit Glid och kan warlt nät-makan-
dem, som sälsta honom —ttii)cket närmare,
än hans bild der på taslatt ät· nära tilla
Jon. Dersbre makar han också ösa-er Jon,
nlir han soswer, och sbtjer honom med filt
öga, dit Joit ar waketi och springer och
leker och wid allt hivad han gör. Dersi·rsek
han också allt hivad Jon gör och wet det,
soitt Jon tänker i sitt hjerta. DLi mar Je-
sus glad, när Jon gjorde och tänkte det
sant war sannt och nilt, men kände en
smäkta, ont Jon icke mar lydig eller ont
han lvar ond och icke talade rena sannin-
gen. »
Allt detta hade Jon redalt tidigt hört
af sitt mamma, osl) han tvar sa glad,
då han wisste att männen Jesu-s alltid såg
på honom, tv dli mar det liksom sa ljust
och rent i hjertat. Jon kunde icke och tville
icke med flitgöra något ondt, dålnm wiste,
att Jesus såg på honom så det mildt och
manligt Mamma, sade han ofta, Jesusbar-
net ät- min allra basta män— och då bad hans
mamma sii innerligt och djupt i sitt hjer-
ta: mätte han alltid fin-bli det.
Jblaitd hade wcil Jon lust att wara s
olydig mot sin.mamma, och göra det, som
hon nekade; :men då kom han alltid ihåg
stil toan Jesusbarnet, och då tantte han:
nej, jag will inte göra mamma emot, ty
då gör jag honom ledsen. Och för hwar-
je gäng han så wille göra Jesus till
wiljes, Isles denne hans wäu honom
tiunn kärare.
Qilt winttarne brntade liilii Jon ger-
na lita kalke. Det gjorde honom mycket nö-
je när den lilla sladan hastigt och lustigt
gled ned fot dett höga backen, dch nitti den
de öswerallt, ar han näta, alldeles nära
hwita snön på ömse sidor gl.-.;ncs.eades?rwac-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
