Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
st
slät,så att hon blänkte. Och hivad det bar af,
när Walter tasiaoel.. httj, sade triösatt, och så
flög hon af långts trägen, så att matt knappast
såg henne! Efteråt roade sig Walter att mäta
hurtt långt hon for i ett enda rapp, och han
sann att hon gick 160 alnar, innan hon slad-
nade. Ola toiöste han att trissan tvar tntå alvar-
tet, eller en half aln, i omkrets. Hurn många
gånger hade triosatt då tosndt sig ontkrittg?3)
En så god trissa fanns ej i hela staden-
Walter gas henne ett uatnn och kallade henne
Karre. Eugång drömde Walter att han lasta-
de Kurre med en förskräcklig fart, och Knrre
trillade rundtomkring till hans fötter tillbaka.
Jag tvill se htoem som gör efter ett sådant
konststycke-
Ett annan gång drömde Walter att ban ta-
stade sitt trissa högt upp i luften, ja så högt
att hott ej tnera drogs af tyngt-lagarna till
jorden, utatt begynte surra i cirkel omkring
toår planet, likasom månen gör, och så kilade
matt på henne ifrån jorden och undrade hivad
Knrre månde toara för en himlakropp.
Men ntt toar ej tid att drömma, ttp alla
gossarna tooro redan med sina trissor på wä-
gett, och Walter hade blifwit efter för det att
skomakaren skulle ta mått af honom till· nya
stöflar. När det tvar gjordt, tog Walter till
fötter.. Det tvar så wackert der borta i slogo-
brnttet, der wägett krökte dig bakom grinden.
Granarna siodo der med sina mörta lummiga
grenar och sågo på barnens lekar och myggor-
nas dans i aftonsolen. Björlartta stodo der i
sin späda tvårliga barndom, när deras lös ej
tvoro mycket större än tnöß-örott, och deras si-
na grenar stoigtade för hivar gång bonsnsett el-
ler rödstjerten qtoittrande satt sig på dem. Ej
långt ifrån tvägett toar en myrstack i skogsbry-
net, vel) de sntå bruna myrorna släpade nytt
toirke till sitta kamrar och salar, beto i hivar
sitt barrsiå och drogo af alla krafter baklänges,
tills kamraterna kommit att hjelpa dem. Skog-
toattarens stuga stod också nära intill, och hans
twå små flickor-, som brukade öpptta grinden
åt resande, hade ntt satt sig på en slen, för
att se på gos-arna, och den större as flickorna
hade hittat en hel riftva full med tranbär i
skogen och toille gerna sälja dern, men satt och
gömde dem under förklädet, för att ej de snå-
la goßartta skulle så se dem och äta opp alla
bären.
Når Walter kom, hade hans parti redan
blifwit tillbakadriftvet nästan ända till grinden,
som toar det sista målet ditåt, och det ansågs
för en stor stam. Ty når man slår trißa, bru-
ka der toara twå partier, som försöka att dris-
tva hwarandra tillbaka och fjelf gå framåt.
Qch det går då mest så till, att när ena par-
tiet kastar trißan, så motar andra partiet hen-
ne med sina sälgträn eller käppar och försöker
att slå henne tillbaka så långt som möjligt,
och allteftersom trißan drifts fram eller tillbaka,
så följer det partiet som slår henne med och
svinner på det sättet lita lång tvåg· som
hon. Men när trißan blir liggande på sidan,
ropas det: «trißan år dödl-« och då sår ingen
mera slå henne, innan hon kastas ånyo.
Ntt tooro goßarna delade i kristne och hed-
ningar, och Walter hörde, stam att säga, till
hedningarne. Mett de tooro nu nära att allde-
les tappa, då Walter lom, och sirar blef ett
rop att ntt dugde ingen annan trista än Kttr-
re. Wånta bara! ropade Walter makade trißan
jemttt mellan högra tummen, peksingret och
långfingret, höjde armen och kastade med hela
sin styrka. Som ett pil stirrade Kurre långs
tvägen, de kristne försökte att slå emot, men
Knrre hoppade öftver deras täpptrr och sprang
ratt fram, och det toar omöjligt att hejda hen-
ne. De kristne bleftoo nu i sin tur tillbakadrif-
ne, hedningarne upphöjde seger-rop, och Walter
såg omkring sig som Cesar i slaget toid Phar-
saluö. Han toar något stor på sig den gången.
De kristne försökte nn att kasta sin trißa
och taga sitta förlorade länder igen, men det
lockades illa, deras trißa slog-s tillbaka, de
dreftvos ätt längre bort, nära en fjerdedels mil,
och tvoro ej mera långt frätt dett andra grinden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
