Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvart taga vi väl vägen dä?
Hvad ha vi att förtära?
Min mor, som redan legat har,
Två år på bädden hårda,
Af plågor tärd i långa dar,
Fivar skall jag henne vårda?
Och mina syskon sen de små,
De späda blomsterstävglar,
Som ännu ej sin sorg förstå,
Xvem vårdar dem? — Guds englar.
Hvi har Gud gett, som är så god,
Mig denna kalk att tömma?
Kanske, om jag det rätt förstod,
Min sorg jag dock fick glömmal
Så fänkte Arel, nu han. såg,
Hur Godsherrn kom till stranden
Från gården, som på kullen låg,
Med tre års son vid handen.
«Se Pappa! hur de blommor små
FE blia vattnét glimma,
Från trän, som der på toppen stå
Och djupt i viken simma.
Så sade Victor till sin far,
Då vikens hädd de hunnit,
Men Fadren nu i handen tar
En stång, som der han funnit.
Med den han rörer vattnet så,
Att grumlig blef dess yta
Och trän och blommor fiydde då,
Alit syntes sig förbyta.
Hen lille stod så sorgsen der,
Nar blommorna sig gömde,
Men fadren sade: ”ser du här!
Det verkliga du glömde.
Höj blicken upp från vattnets rand,
Der skuggor lekte bara;
De rätta trän, de stå på strand,
Och se mot limlearv klara.
Märk wäl min son, att uppåt går
88
Alltid det ädla, sanna,
Här nere det ju aldrig fär
Bland stoft och yillor stadna.:
Och nu till Axel sade han,
Som äfven stått der nära:
«Ett jordiskt stöd för dig försvann,
Dock skall du Herren ära.
Väl är det sannt, tnng är den lott,
Att ren i unga åren,
Då ledning man ej nog än fatt,
Se älskad far på båreny
Men dock af nåd Guds hand är full,
Fast stundom han oss pröfrar,
Han gör det för vär välfärds skull.
I tro och hopp oss öfvar.
Den Herren älskar, agar han,
Så är hans sed att styra,
Om vi hans aga väl ta an,
Han håller oss mer dyra.
Och om hans aga uteblef,
Från Gud vi veko fjerran,
Och snart det jordiska oss dref,
Att då förgäta Herran,
Som vattnet nu blef grumladt der,
Att sanning skulle vinnas,
Så har din lott Gud grumlat här.
Att du skall honom minnas.
Att du må minnas hur han vill
Dig bättre sällliet gifva,
Än den som hörer yerlden till,
Och bättre Far dig blifva
Att do må minnas, hur ban skall.
Om du vill hotom lyda,
Bevara dig från nöd och fall,
Och med sin nåd dig pryda.
För dig, din mor och syskon små
Jag nu har låtit bygga
En hydda, der I skolen få
Er dag framlefva trygga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
