Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidsträckta rike till hans hufvudstad högt
ropande män, placerade på lämpligt afstånd
från hvarandra. Dessa “konungens öron,“
såsom man kallade dem, tillropade
hvarandra, och förbredde befalliningen eller
underrättelsen under en dag på ett afstånd
af 30 vanliga dagsresor. Att antända eldar
på berg var det gamla alarmtecknet i
Tyskland och andra länder. Men allt
detta var icke nog för den nyare tiden. Man
tänkte derföre på bättre medel.
Under franska revolutionstiden
gjordes en inrättning i detta afseende, som
väckte stort uppseende. Uppfinnaren,
fransosen Chappe, anlade på berg och höjder
små med stora fönster försedda hus, så
inrättade, att man från dem kunde ha en
vidsträckt utsigt, och isynnerhet väl se
från den ena telegrafen till den andra.
I midten af rummet reste sig en
jernstång, bildande ett kors, och på hvardera
ändan af tvärstången fanns en åt alla
sidor rörlig arm. Denna inrättning satte
man i rörelse, och de olika ställningarna
af tvärstången och armarna utgjorde lika
många tecken för bokstäfver, sifror eller
hela meningar. På hvarje telegraf funnos
tvenne goda kikare insatta i väggen och
rigtade mot närmaste telegraf, så att man
noga kunde se och urskilja alla möjliga
tecken. Om det nu telegraferades från
Paris till Toulon, så efterapade alla
mellanstationers telegrafer samma tecken, och
på detta sätt meddelades underrättelse
från den ena till den andra staden på
ganska kort tid. Men äfven dessa slags
telegrafer voro icke i alla afseenden
lämpliga. Man måste ständigt observera
genom kikaren åt begge sidor, och kunde
göra detta endast i klart väder. Hvarje
regnig och dimmig dag och hvarje natt
gjorde telegraferandet omöjligt. För att
häfva denna och andra olägenheter gjorde
man en ny uppfinning med användande
af vetenskapens nyaste upptäckter.
Snabbt som tanken är ett gammalt
bildligt uttryck, men ingen af våra
förfäder har väl någonsin trott, att det skulle
blifva möjligt att på några få sekunder
meddela sina tankar hundratals mil långt,
öfver berg, floder och haf, så att en
person, som bor i södra Italien eller
Grekeland, eller efter kanske icke så lång tid,
i Indien eler Kapstaden, kan meddela
sig med en amnan, som bor på norra
kusten af Skottland, Norrige eller Finland,
till honom göra frågor och i samma
ögonblick erhålla svar, såsom om de vore
tillsammans i ett och samma rum. Den
elektromagnetiska telegrafen är den
underbara förmedlaren dem emellan.
Om det funnes i Finland och
närmaste länder jernbanor och elektriska
telegrafer i alla rigtningar, och t. ex. en
tjuf skulle ha stulit i Helsingfors, och
med sitt tjufgods skyndat sig i en
ångvagn för att begifva sig till Sverige,
Tyskland eller England, för att undgå
straff, så skulle dock snart telegrafen
skaffa oss reda på den förrymde. Han passar
på att stjäla just när ångvagnståget är
färdigt att afgå. Lokomotivpipan hväser,
vagnarna komma i rörelse, snart ligger
den stjernbeprydda kyrkkupolen långt
bakom honom. Tåget går med största
skyndsamhet, tjufven tror sig säker, hvem
bland ångvagnspassagerarne skulle ha
varit viltne till hans illgerning, och
Helsingfors ligger redan flere tiotal mil
bakom honom: Men man har redan i
Helsingfors märkt stölden och misstänkt,
hvem tjufven varit. Man skyndar sig till
telegrafbyrån, och medan
ogerningsmannen sitter i sin vagn drömmande om guld
och gröna skogar, så ilar lik en ande
underrättelsen om hans dåd förbi honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
