- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1855 /
173

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178

«.s3)tvarfitre det?«« frågade Lotta.

«Det far du iute tveka tttt,« stoarade
Ewa slalkaktigt småleende.

Af nyfikenhet kont Lotta stiledeö rätt tidigt
följande mor-tom Etva toäntade på henne
tvid sitt port, och märkte sirar med hemlig
sorttiijelse, att Lottas fotter tvoro htvitare lin
igår, och hennes hår till hälftett kamntadt.
Ewa hade sått lof att ge hetttte en af sitta
små sotntnarsrsior —«der har dtt en kråka-«
sade hon bly,3t, och stack hastigt fram den —
«din iir alldeles för toarta.«« Lotta smålog
och räckte hetttte ett tvild blomma, sottt hott
hade plockat tvid dikestantett. Hou hade ännu
icke lärt att säga «tack,« med ord, dock kunde
hennes hjerta sitttta uttryck för den nya och
ljustoa känsla af tacksamhet, som hon tttt bör-
sade erfara.

Oth på ett sådant stilla sätt sotn toi utt
hastva beskriftvit, försökte Ewa att göra Lotta
godt, ntan att göra henne förlsztett eller be-
stviirtt henne. Det toarade icke liittge, fört-ätt
hott började få ett mäktigt inflytande öftoer
Lotta. Hott tvar ett af de fattigaste lamt i
hela stolan. Hott kunde icke alls lafa, oeh toar
i dett lägsta siafttittgöklaiösett. Nn började hott
så ett fart ttted att lära, och tttarkte hott att
Ctan özttt rigtadeI på henne, der hott stod
tvid tabellett, så tsde hett till nted dubbel kraft.

Etott toistte dock gattfta toal, att ett att-
stsindigare utseende-, ett måttligare sätt, och mera
slit i skolan aro ttiigotttittg helt annat, ätt ett
annat bättre sinnelag och hjertats otntoiindelit
till Gud. Hoa märkte att Lotta Ivar alldelch
okunnig ont Gttd ockj Friilsaren.

Eto.t bad henne derföre att hott slnlle ga
l söndagsskolan, och sade henne ömt hur tofs-;-
tigt det Wr för henne att lära katttttt Jesus,
och blifusa förenad tned honom för tid och t-
totghet. Men Lottas moder intoiinde, att det
toar allter liingt for henne, att gå dit, det-
söndagsskolan hölls. Hott hade desnttont hivar-
Lett kläder eller skor, scttt passade, och så ise-

ljöfdes hon för att taga tvara på de sats bar-
nen; «ttj,« tillade hon, «tnan har stt ingett
annan nytta as henne på hel.t tonsatt-«-
och sltttligett det förnämsta skälet — «htoad
tjenttr det till att springa i sottdagästolatt?««

Då bad Ewa sitt moder, att hott skulle
så börja att-sjelf hälla en liten söndagsskola
efter gudstjensten· Detta satteo genast i torr-
ket. Stora htvatdagsrnntmet reddes till fött-
dagsskola, Lotta blef ittbsttdett, och uppmanad
att taga sitta små syskon med sig, så att hen-
nes moder icke skulle så stål att klaga. Ewas
egna smii bröder och systrar bleftoo skolkamra-
ter iit Lotta. Det blef en stilla, glad, flitig
söttdagsstoltt, der Gads ord lärdes på ett al-
digt lsarttaspriik, och herrliga stinger började
sjungas till Gads ära-

Der började Lotta förstå, då det med så
mycken otttsorg och tålamod berättades for
henne ont Jesus, hatts födelse, hatts förned-
rittgotid for syndat-e, hatts förbarmande, ont
hatts dhra lidande och död for tvära själar-—
«O, jag älskar hottent!«« sade hott dii med
stilla rörelse, och tarartta rttttno utför hennes
kinder-. Wäl henne, hott blef tidigt underrät-
tad derom, att Jeftts hade älskat henne så
högt, och hott stod icke etuot hatts kärlek, då
hatt klappade pli hennes hjerta. Httrtt för-
ändrades icke hela shenneI lif, hela hennes
tväsettl Hon öppttade sitt hjerta för Jesus,
hatt sitt komma derin, och gistoa hentte luft

till att görtt det goda, och frid med «Gttd for
nd och etoighet.

Problettn

Fordomdagö lefde i Indien en prins, som
stolt östoer sitt makt oeh sitt höga ursprung-
andiernaö heliga böcker sade honom härska-et-
tna frätt Brahntos hufnjtth föraktade, och
ijtvad ännu tvärre iir thranniserade sitt solk.

Hans officerare och hoftniin långt ifrän att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:46:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1855/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free