Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
tvår lilla prinsessa blir toacker och rik oelj klok,
betyder det ej så mycket hurudant hennes hjer-
ta iii-. Wi skola itog akta hennes perla, och
då kan hoit ttiiihära den fattiga gåftoa, soiti
bott sått as den blåa sem. Nei då ioißte den
röda sån bättre htoad en prinsessa liehösioerzw
hennes gåstoor iooro koiinngagäfioor, iiieit den
blåa foit toar rätt snål, hoit gas precis som
inatt ger ett kopparslaiit åt eti tiggareflieka toid
landsioägeii. .
Nii låt koiiiiitgeit göra en guldkrona, som
passade precis på deii lilla Adalminas hiiftoud
och sont tvar så inrättad, att itär prinsessan
blef större, blef kronan större på sainina gång
och passade likii precis. Men for alla andra
toar kronan antingen sör stor eller för liten.
Ofioerst i kronan ioar en spets, och ideti spet-
sen toar perlait infattad så hårdt och starkt, att
deii omöjligen kunde falla bort.
Då sattes kronan på Adalminas hufwud,
oeli sedan bar hoti deit beständigt, både när
son sosi sitt lilla förgyllda toagga och när
hoti toar toakeit och sprang omkring titi slottet.
Men ester konungen och drottningen, hennes
föräldrar, tooro så rådda att mista perlan, så
toiir det strängt förbjudet att itågoiisiit låta
prinsessan gå längre bort äit till den stora
griiideit mellan konungens trädgård och parken;
och äiidå när hoii gick ut, iooro beständigt fy-
ra kainniartjenare och sura kantuiarjinigsrnr
taed henne oclj hade strängaste befallning att
tioga toakta priiisessiiit och hetiters perla. An-
nars skulle det kosta deras lif.
På det sättet torrte prinsessan upp, och
det hände alldeles font den röda ses-ii hade sagt-
kldaliiiina blef den allraioaekraste prinsessa,
maii någonsin har sett, ja så toacker, så toaeker,
att betineo små ögon strålade soin ttoå klara
stjeriior en afton ont toåreii, och" hioar hoii
gick, blef ett solskeii omkring henne, och alla
blommorna i trädgården bugade sig söt henne
och sade till hdine: du är toackrare åit toi alla!
Vch hoii bles så rik, så rik, att det likasom
toerte idel skatter omkring henne; golstvet l hen-
nes kammare ioar af htoitaste silfioet·, toäggars
iia iooro idel stora speglat-, och taket ioar as
guld, beströdt med diamanter, foiii gnistrade
ljusskenet. Adalniina åt på gnid vel) sos på
guld och klädde sig i guld; ja ont det ioarit
möjligt att ätit guld, så skulle hoit gjort det,
iiieii det toar för hårdt att bita uti. Och så
klok toat- hott, ja så klok, att hon kunde gissa
de allra sioåraste gåtor och minnas de allra
längsta leror- bara hoit eti enda gång Rg uppå
dem; och alla ioise mätt titi konungens rikt
koiititio tillsammans for att göra prinsessan
frågat-, otli alla komino ösioerens derom, att
en så klok och sörståiidig prinsessa som Adal-
miiia aldrig liar funnits i toerldeii förut och
aldrig heller koiunier att finnas, såläitge werl-
dett ståt-.
Nå ia, det ivar godt och toälz det är in-
gett stind att toara toaeker och rik och klok, tn-
dast titan förstår att bruka dessa gåsioor som
Gnd tvill, ineii se just deri ligger det sioåra.
Konungeii och drottningen thekti i deras för-
tjusning att prinsessan Adaliiiina toar den bå-
sttt och fullkomligaste toarelse på hela jorden-
och olyckan toar att Zldaliniiia begynte tänka
detsamma sjelf. När alla beständigt sade hen-
ite att hoii ioar tiiseit gånger skönare och rikare
och toisare ätt alla andra menniskor, så trodde
hoii det gerna, och deras öles hoit högmodig i
sitt hjerta, så att hoti ansåg alla andra, ja
sjelfioa sitta föräldi«ar, står sånire än hott,
Snickars Adalniiiia, det ioar en stor, stor släck
på hennes skönhet; det toar ett stor fattigdom
i eill hennes rikedom; det toar det allra största
oförståiid l all hennes klokhet, och det toar nit-
ra att hoti derigetioiii gått alldeles förlorad.
Ty alitcstersoiii hon blef större, blef hon
tillika allt högmodigare, och ined högmodet
följa de allra styggaste sel, så att Adaliuiita
tillika blef elak och hårdhicrtad och girig och
afundsjuk. När hoii sått en toacker bloman i
trädgården, skyndade hoii sig att trampa på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
