Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l-
tnen Jesus sjelf tville de icke tilläta att bliftva
eu daglig gäst i fina hjertatt och i fina hus.
När de aflaggt sin uyärötoifit hos Gud och
bebörigen upptoaktat honom, toar hatt förgä-
ten för äret, och de sökte sig ett annat utu-
göuge. Ja, det är äkert, man ktmde af intet
märka, att de fruktade Gud af hjertat.
Nyärödagett är onekligen en stor högtids-
dag, en dag af alltoar och af hopp. Man
kan icke gerna undgä att tänka tillbaka pä det
förflutna och önska sig någonting godt för det
tillkonnnande. Jag tror att alla, som tvilja
flg fjelftva toäl, då tänka pä Gud, fom haf-
toer lif och lycka i fm hand. Eli högre och
alltoarligare sinnesstämning griper dä htoarje
hjerta, fom icke alldeles sjunkit ner i lekamlig-
ltet, och i de flesta hus och familjer läses nä-
gott bön, sjunges nägon säng, fälles något
eftertänksamt ord, tänkes någon alltoarsattt
tanke. Mett öftverallt finnes dock, det oaktadt,
mänga som icke älska Gttd af hjertat.
Det är en allmän plägfed att tillönska
letoarandra ett godt nytt är, och det är en
toacker sed. Men blott alltför fällan ihågkont-
meo det tvigtigafte for äret; blott alltför sällast
fästes dertvid någon tanke på ett godt och nytt
är i andligt afseende, en ny menniska, ett nytt
lif i Jesu namn, ett nytt sinne, en ny toan-
del, med ett ord, — begynnelsen af ett nytt
lif, helgadt ät Hel-ran. Dä flefie tänka minst
af allt pä detta, fom dock är det högsta af allt
godt uppä jorden· Ty de flefte älska icke Gud
af hjertat.
Det gör mig mycket ondt, att nödgas
säga Edet detta. Och säkert gör det äftoeti
Edet mycket ondt att hör.1 fä sorgliga ting om
menniskor, font dock fe fä goda tet, men icke
ärv det inför Gud. Och det-före skall det nu
göra oß godt, att höra något toidare ontHerr
N. hans familj och deß leftoerne. Lät osi
böta-
Herr N. toar en medelålders matt af ett
mildt och toilnlig«. utseende. Han hade erhsllit
en god uppfostran oeh nägou tid med stor ut-
märkelse bestridt ett embete i statens tjenst.
Men dä hans fader för 12 år sedan aflidit
och Herr N. tvar ensam arftagare till det be-
tydliga gods, der tvi ute finna honom, så tog
hatt afsked, ingick äktenskap med en rik Adels-
tnanö dotter i grannskapet och bosatte fig pil
fin ärfda jord. Deras ttvenne bartt hette
Hallsta och Alfred, och de tvoro snälla, au-
ftändiga och läraktiga barn, sont gerna gjorde
allt, htoad de tviftte toara rätt och godt och
Gtidi behagligt.
Herr N. tvar rik, hade en from hnftrtt
och snälla barte; toi måste erkänna, att hatt
toar lycklig. Och säkert gjorde hatt det äftoete
fjelf tacksamt inför Gud. Meu hatt ägde dock
ännu en rikedom och eu lycka ntöftver allt det-
ta. Hari ägde Gudo näd och den frid, som
öfwerng allt förstånd, och han förstod att
skatta deöfa gäftvor.högsl. Af sin afledne fa-
der, forts fjelf toar en gudfruktig man, hade
han tidigt, redan i barnaäeen, blifnsit hand-
ledd till flitig läsning af den Heliga Skrift,
oeh derigenonc betoarad frätt mänga af de fyrt-
der, ·i htoilka unga personer ofta falla, fä snart
de äro blottade pä allt gudomligt biftättd och
skydd i liftoet, samt aflägsuad ifrätt den sinnes-
riktning, font sätter jordisk lycka högst. Han
hade lärt att forfläliftveto betydelse, deß dju-
pa allwar, deß kamp, deß feger, och def; inäl.
Det sotet Herr N. högst af allt älskade,
fä toar det fin Bibel. Dell hade lärt och lär-
de honom alltmer att känna den för hanei
hierta fä kär blefne frälsarett Jestto Christus.
Andra rununet i hans hjerta ägde hatets front-
ma hustru och hanö snälla barn. Men jakt
tror, att om hatts gärd brunnit, och branden
ej kunnat släckas, hade hatt toärtnt sitta hätt-
der tvid brasan, tackande Gnd för det hatt
giftoit och tagit.
Dä tvi nu lärt känna Herr» N» få skall
det säkert icke förtväna osi, om tvi få höra,
att hos honom mycket gick atntorltntda till ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
