Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
och ieke tvilfa begripa det höga. De kunde
icke fatta att deras husbonde mettade ärligt
nord dem. De sökte itttala sig sjelfme, att
lians fromma förmaningar oeh etttot dettt be-
toisade kärlek toar itttet annat ätt egennytta oeh
liv-kleri. lian toäl någon förtheka dent, att de
sinsemellan htvistttde: han tänker tvål, att hatt
rå detta sätt, bättt·e ätt ttted grälar, skall få
arbetet gjordt och insamla mera i ladorna; det
är hela sakrn; men toättta stall hatt få; toi
lira honont för kloka och känna ttog igen hans
fars sinter, —- och de nästan fördubblade sitt
okvntte oeh sitt tredska.
Osta, då efter slutadt arbete för dagen,
deras husbonde toille säga dem något ttr Gttdö
ord, kttnde utau märka att de endast af pligt-
skoldig toördttad tystnade tanklöst till hatts tal,
men dock mycket hellre sprungit derifrått, ottt
dr kunnat. Med möda fick han deut att etnol-
taga någon bok eller skrift. De undsiyllde sig
uted brist på tid för läsning, för det tuhekita
arbetets-i skull. Cn annan gåttg kunde hau
toarseblistoa förstuan blickar, fulla as spottsthet
och hån, tort-lade emellan de tilltalade, och till
iitt stora förtret märkte han, att ieke en enda
as dem, allsittgett, hade brytt sig om att ens
påögua, de böcker, hatt giftoit ut till dem for
att läsas.
Herr R. låt dock icke modet falla för dessa
nedslående upptäckter. Hatt toistte, att hatt
gjorde htoad Gttd befallt honom att göra, och
det tvar honom nog. Hatt tröttnade icke att
sortnatttt och att belas, att så kärlek och störda
fiettdsiap, att gistoa heder oeh uppbära förakt,
att utdela böcker, och tnisttäukas for egennytta,
att behandla sitta arbetare såsom nteuuiskor
med odödlizta själar-, och as dem betraktas sant
en låg skrymtare.
Men Gud, tror jag, älskar de små bor-
neutt små toerk mer åts de storas, Rsom toi
inatt stolts få höt«a.
Lilla Hanna oelk Alfred hade några gån-
ger försökt att mcd arbetarebartttlt tillit om
Jesus, hans ord, hanti wilja, hans kärlek,
hans död för alla. Meu de dtunnta barnen
stirrade blott sortvånade upp med ögonen, togo
på sig en gttnådelig min och spruttgo isrått dem
det första de kunde.
En dag på tointern kom Lena till Herr-
gårdett for att betttta mjölk åt fin mamma-
som tvar sjuk. Hott hade icke toarit der sedan
Nhårsdagen på aftonen, då Hanna, med an-
ledning af sitt Pappas ord och förmaning gis-
toit henne ett liten bok att läsa uti. Jazz tror
det toar ett förklaring iistoer Frälsat«etto ord:
låter barnen kontnta till mig och för-
nuner dem icke.
Lena hade sitt heta långt bort i stogett
toid ena ättdatt af godset. Hott kota derföre
blott sällatt till Herrgårdeth htoarest hon dek-
utotn ogerna såg-J, emedan hon med synnerlig
konstfärdighet bortsnattade allt som hott kunde
komma öfwer. Hou toar den tjufaktigaste un-
ge, sent ännu toandrat på ttoenne bett, dest-
utom slarftoig oeh sttttttftg, hoptnftoad och hftoixt
i hustondet sotn ett ungöqtoast Så snart hott
inträdde i något hus, slögo hennes ögott kring
rummet som irrande eldgnistor. Trodde hott
sig obemärkt, tittade hon under bord oti) bätt-
kar och ståp, och toiiude utan henne ryggen,
så kunde hon stjäla till ock med ett gammal
sto, en trasa, en toant, hwad helst, sottt Ivar
henne så nära oeh kunde döljas i slarftoorna
af hennes kläder. Orl) med allt detta mar hon
i anfigtet den menlösaste oeh oskyldigaste marri-
se på jordett. Reistau htoarje gång hott kom
till Herrgårdett, måste hon stå examen för nå-
gott ting, sottt sbrstvunnit tvid hennes- sista be-
sök, och Hanna hade ofta frågat henne om
korgett. Men hon toar oilhldizs till allt och
gret oeh beklagade sig bftoer Småherrstapets
elakhet, sottt kunde tro så mheket illa om henne.
Lena är i stugan, berättade en af tjenste-
folket, oeh Hatttta orh Alfred skyndade ut. Sem
ttveune tparma solstrålar, nästan gladare ätt
de, inkomma de i stugan, men stannade ttvert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
