- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1856 /
37

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

37

nad, «jag tror det iir samma korg, som dit
mistat, Hanna.«

«Ja, just densamma-« utbrast Haima ätt-
nu mer förtviiuad, «min egett nätta korg, och
ss ren den iir ännu; den sniilla Lenal« Qch
Hanna riktigt gret af glädje öfrver Lenas stora
bestedlighet.

Men timitt större blef allas förundran då
korgen tömdes och ett litet htvitt paqdett fram-
rullade fri-in bottnen. Det öppnades « med
mycken nyfikenhet, och der toar Hannas silfwer-
slngerborg, som förkommit, och en blyertspen-
na, som tillhört Alfred, och en Ivirknäl af ben
och en liten bleckdosa, i hioilcen Fru N. plä-
gat försvara nålar, och några wackra lappar
af Hannas dockor-.

««Förstiir ni, barn, hivad Gud har gjort
genom edra böcker,-« sade nu Herr N» «han
-har böjt ett mennisko-hserta till sin tvilja oeb
fångat ett·bortlnpet får med sitt ord. Detta
betyder mer än en korg med smultron.« Ttoå
stora alltoarsamma tårar nedflöto på Hannas
kinder, och med glänsande ögon säg hon upp
till sin fader, hos-knäppte sina små händer och
sade med darrande röst: «Pappa, Pat-pa-
mera-böcker, mera böcker möste det tvara.«

Fadren sög gladt på sin lilla dotter, klap-
pade hennes kind och stvarade: «Gis så länge-
hivad ni har, tvi måste skaffa mera ifan sta-
den.-« ssDen som sparliga skir, han stall ock
sparliga uppstiira, men den som sår i wälsig-
nelse han stall tips-skära i tvtilsignelse.-«

Det drösde icke liinge, så toar Lena äter
der. Meri denna gäng kom hon icke mer en-
sam. Hort åtföljdes af ttoenne gossar, och
Lena roar endast med för att framföra deras
ärende. De önskade att erhålla toackra böcker
såsom Lena hade fått, och sedan begärde de
alla att nästa Söndag fä konnna till Herrgiiri
den oeh höra predikant läsas. Niir Herr N.
tillfriigades deront, kom han sself ut till bar-
nen, sade dem många toiiuliga ord och upp-
manade dem att komma, så många de wille,

Hanna och Alfred toäntade otåligt på Söre-
dagen. De ordnade sorgfälligt sin lilla sam-
ling af Barnpredikningar och genomläste flitia
och högt de stycken, som de tänkte uppläsa för
sma små åhörare, öftoade sig med några psal-
mer och både till Gud om hjelp och wälsig-
nelse till deras lilla arbete. Och muntert flögo
dagar och timmar sitt tos, och Söndagens
fridfullasie sol gick upp öftoer jordeir och öftoer
Nyboda.

På gårdsplanetr stodo ttveune gamla,
toördnadsbjndande ekar, och under dem ett litet
lusthus af träd. Hiir hade Hannas och Alfreds
frommafarfar mången sommar plägat läsa sin
Bibel, här hade hatt bedit många böner och
tiinkt många gndliga tankar och talat den hög-
sta himmelska tviöhetens ord till sin son, deras
fader. Just detta samma lilla lusthus gaf nu
denna sort — säsom hast flämtande sade —
till Kyrka st sina barn och deras lilla försani-
ling.

Strar på eftermiddagen konuno äfwen
barnen, icke endast Lena och de ttoenne gossar-
ne, utan många andra med dem. Oeh de hör-
de alla uppmärksamt pii predikan, som Hanita
läste högt, och på Alfred, då hatt löste berät-
telsen om den fromma Joseph ur Bibeln och
om Jestt födelse och Johannes döparctts predi-
kan, och sedan så lärde de sjunga eki«toacker
säng om Frölsarenö kärlek, fingo flece nya
iböcker och gingo glade hem till sitta fattiga to-
Isor ige11, lyckligare och rikare ärt de gått ut
derifrtin. Men Hanna och Alfred tyckte att de
änntt aldrig i sitt lefnad haft en sir rolig dag.
Och is aftonens stillhet föllo de ner dö sinn

tuiin inför Gnd och tackade honom för alle,

men mest för denna dag.

Lllla Söndagar kommo nu arbetarebarsteit
till lusthuset —- detta stöna tempel i det gröna
— och de hörde beskedligt och stilla uppå, hivad
Hanna och Alfred läste högt för dem, och lär-
de sjunga möuga dyrbara sånger. Mångkn
tör glänste i månget öga, och månget hjerta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:46:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1856/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free