- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1856 /
39

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

zs

Fad. Bed Johan wisa dig detta
konststycke, så kan du öfwertyga dig derom.

Johan måste komma in i köket och
hämta ämbaret med· Han lade ganska rig-
tigt en tobakspipa med något långt staft
pa den uppsiagria bordskifwan, så att huf-
wndet låg in på bordet och spetseri sträckte
sig blott helt litet öfwer tanten. Derpå
satte han wattuämbarel på den framom
kanten framskjutande spetsen — och så pla-
daisk i golfwet med hela kalaset!

Ja, så hade Wilhelm wäntat, och
dersöre ställt sig med sin syster Karoliria på
afstånd, för att icke öfwersköljas af wattnet.
Koi-skaffa fräste i spisen åt Johari, som
kätteri fräser åt hunden. Hon svar rädd
sör sitt köksgolf, den stygga Kaiser.

Meri hwarken Wilhelm eller Karolina
eller Kajsa hade behöft frukta för någon-
ting, om de straxt konunit ihåg alt Johan
roar en tattarpojte, och således kunde trolla.
«Ja det är den sakramenskada tattarnngens
trnlldom,« skrek Kajsa, när hoir såg ämba-
ret hänga helt beskedligt på spetsen af pip-
skaftet, och tockoder trullkonster ska barn
fä si, det är för ogudaktigt! Packa dig
nt Johan, och wänd inte ögona på barn
och oß kristna med ditt ogudaktiga trulltog!«
Men Johan skrattade och sade: nit fräser
katten igen.

Wilhelm war, ehnnl ännu helt ung,
klokare än den gamla widstepliga Kötötrrjfa.
Hau haderedan fått lärlr mycket och sett
många små konststycken, dem hans fader
utfört, vel) hwilka förekonnnit lika obegripli-
ga, som det med piparr och ämbaret.

Han gick derföre helt fundersam in
till sin Pappa· Johan hängde ämbaret-

sade Wilhelm, på pipskastet och der blef

det. Kajsa skrek att det roar trolldom, men
inte tar: roäl Tattar-Johan trolla mer ärr
andra menslor?

Fadr. Jo, om han trollar Kajsa nt
genom skorstenen opp till månen, så då är
hatt en duktig trolltarln. Trrrr du han kan?

Wills. Ne — he — hej.

Fadr. Men, ser du, Johan går inte
få tanklöst sin toerld fram som Kajslr. Qn

Kajsa skulle ha begrepp att göra iakttagel-
ser helst då, när hon kokar gröt om aftnar-
na, så skulle hon få se många trollkouster,
och om hon hade förnuft att deraf göra
slutsatser, så skulle hori lära en hel hop
nyttiga saker i Chernin. Johan lär dock
icke kunna förklara detta konststycke, ehuru
han wisat dig det och genom försök kom-
mit underfund med detsamma. Förllaringen
skall jag wäl måsta gifwa dig.

Detta försök beror af lagen sör häf-
s tångens jeumwigt. Utart att känna den-
na lag, kan man icke rätt bedönnna de all-
drarvanligaste saker. Med err hässtårig
förstår man en stång eller annan fast för-
bindelse mellan tre punkter, der på twå af
desamma werka krafter, hwilka söka att i
motsatta rigtningar lorida stången omkring
den tredje punkten. Olrr htoilopunkten
ligger emellan de begge andra punkter-
na, på broilka krafterna merka, så är det
en häfstång af första slaget, hrvilten
har antingen lika långa armar, såsom den
manliga wågerr, eller olika armar-, såsom
fnellwågen.

Oiit åter hwilopunkten ligger wid ena
ändan, så är det en häfstång af andra
s laget.

stärk nu följande lag: Kasterrrlr på
häfstängen äro i .jemnn)igt, om de
förhålla sig omvändt, som afstånden
fråri hwilopunktern ,

Deriria lag finner man alltid bekräftad
s af erfarenheten, och derrned wilja wi nu
nöja oß, ehurrt man kan bewisa den, utan
att beropa sig på erfarenheten, såsom dn
iroid en grundligare underwisning skall lä-
lra dikr.

I Om således en större tyngd ligger el-

«ler hänger nära wid hrviloprnrkten, sii kan

detr ganska toäl hållas i jennnoigt eller
höjao af en ringa kraft, om denna werkar
«på tillräckligt afstånd ifrån luoilopnnkten
lDet kan dit dagligen se wid sten- och tim-
mer-arbeten. Om arbetarne tvilja lyfta pa
eller höja en steii eller hjelte, för att wältra
fram den, så bringa de under densamma
en stäng, hwilken de stöda mot jorden, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:46:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1856/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free