Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ös
mert sä mycket rikare pä dygder. Saladitr de-
lade med Selim hela sitt förmögenhet, oelt
kände sig lycklig dä Selittt mottog hatts gäfroa.
Deras företa,r kröntes med dett bästa framgäng
och länge spredo de lycker och glädje i deras
otttgifttitr,r. — Blott detr ädla rtrenskatr är
märrstap toärdlkt, och blott dett ädle af tvän-
stap trtägtig.
Dc begge« säckarna.
Jupiter gas engäng ät nrcnttiskan ttvetttte
säckar. J detr etta säcken, sade han, finnas
ditta egna sel, oelt i dett attdra ditt Nästas.
Begge säckarna ntäste dtt bära, för att stän-
digt hasts-sa en spegel för ditt hjerta.
Mettskan roar listi,1. Holt hängde den
forsla säcken pä ryggen, detr atrdrtr framtill
östoee bröstet, och deras lotttrner det, att rbi
leke se tvära egna sel, ttrett sä mycket tydligare
andras.
Parabel.
2lttden.
J inst, i glädje och i hägnad ro toärte
ett and toid insjöns bliia böljor. Hon satttttt
fä mtmtert pä deß fria fält, badade rtrtder
sottttrtarens glöd i des; stoalrt wäg, boddes
strandens gröna skuggor as gräs oelj lekte i
dest blommors dost. Desi kraft blef större med
ljtoarse dag, dest häg blef större och deft werld.
Och sttart höjde sig anden med ftrlla tvingslag
östber jord och sjö och land. Wien i dej-; sinne
toakrtade ett längtan att fly frätt bestrukets
strand till sjerrrttr nejder. Desi barndoms lugna
sjö, dess stränders grötra slttggor och deßblotm
mors doft, det bles en toerld för litetr och för
trä-tkr sör starka tvingars flykt. Dett tville
bort, den toille nt, den toille flyga högt, den
toille längt, den toille djnpt. — Redan korn
det höst, med köld och frost och kalla toltrdar,
och anden redde sig till särdetr. Dä smällde
det ett slott frätt stranden. En ktrla, lönrsl
forn alla krtlor, bräckte tvingen toid desr sida.
Och sätet lästes snart, men tvingens trast roar
brtttett, och anden företrädde aldrig rtrera höja
sig till flygt rttöfroer jord och sjö och land.
Dett klagade roäl ej, den lefde nöjd sitt lis,
den satttrtt sottt förr pä insjöns stilla tvä,r, rott1
bodde ätt i strandens grönska tttas gräs, och
lekte i des; blommors dostJMen närmare kom
höst och frost, och gräs och dost och blommor
dogo, och toägett frös till is toid stranden;
ttretr, pä alla sidor mött af tointer och af frit-
setr sjö, satrnm anden ärt pä djttpa toägor.
Doek tvägetr domnade alltmer-, och närttrasre
och närmare kom isen, och slöt sig trängre
kring des; lis, och gas ej rttttr att röras och
att andas. Och en morgon läg anden förstel-
nad ibland isen, med httstorrdet itrslncket ttttder
den bräckta tvingen. Slndetr roar död — död
af köld — död as trängsel l den stelnade böl-
jan. 0. U.
·-Heistctt.
Etrgärrzr säzj jag en gammal arbetshäst,
sottr as trötthet fallit omsnll toid sidatt as lands-
roägett. Hatt berättade mig sitt lefnadshistoria
pä följande sätt:
Lätt roar tttirr gäng, med ltrstlget spräng.
Dett ystraste roar jag-
Dä toae jag trtrg. Sä stolt sortt ett tung rttltt
’ ryttare bar jag.
Sert till hans gagn sä drog jakt hanet tvagn.
’ « Dä tooro toi troettne.
Gyllette töttt med perlor i söttr beprydde tnltr
änne.
Tidert sörglek. Ej tnera sä qwick, för plosj
de mig spände-
Sttärtarnas slag dettt kände nog jag. Sottt
eld de mig brätrde.
Gammal jag blef, ntett pislett mig dres. Dä
föll jag af smärta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
