- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1856 /
107

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Wi såga dem ät alla som tänka pi oß,
och su mer de tänka, deßmer stiga toi. Mett
dig kunna tvi ieke säga någonting, emedan du
es känner oß.«

«Jng känner er nyst-« sade Emma stött.
isDkt är da det lättaste i werlden. Ett, twä,
ne, syra, fem, ser, sju, ätta, nio, noll.«

Ja, tvära nnmn, men icke htoad tvi duga
till, svarade siffrorna och slogo en tät ring
kring hennes sinaste härsträ. Jnst som Emma
stod der helt häpets, sadlade de ont till en lång
strimma, som sträckte sig ut stått fönstret, och
när hon skiljde den med dgonem såg hon att
den nädde astonsisernan, som satt ss matt och
blek på den ljusa himmelen.

ssTagen mig medt« Jng tvill med,s sade
Emma längtnnöfnllt utsikts-sonds sina Makt-

«Tänkl« sade de, och hon mände sig em.

Htoad såg hon tvi-il ds! Historiedoken
fläktande med lsladen och htoarse blad tvar snllt
af dgott och ögonen tvoko af hoksiäftver och
bokstäfverna wor- indö i rader.. Det toat

alltid en tid som hliekade fram i hwart dga;
somliga woro stilla och ljusa, några dystre-,
fulla af moln, andra glada men oroliga,
somliga gnistrade as ondska, andra- tooro thälis
ga oeh toma, som grastoar.« Asa woro de o-
lika, men ändå hade alla ett gemensamt; de
ssgo l hivat-andras dsttp, de tycktes utforska
htoaeandrn, liira sig af hwarandra, jemföra.
— Osta sågo de också omkring sig i det som
nu toar, och framst i det som komma skulle;
ds tapto de så lotsa och klara. -

Emma tryckte sig i hörnet af rummet
helt underlig till mods. Det förekom- henne
som om hon borde kunna se in i dessa ögon
tilloehtned se med dem, men ända toißte hon
inte ens riktigt tydligt htoad det toar. «Se«ig
mig, hivad sen J?-« ropade hon till ögonen,
och smattg stam.

DJ smällde boken igen, och allt dles ätet

som sött-, men titelltlndet flög upp, och pa
första sidan läste hon: Otstorien är en berät-
telse om det som tilldragit sig ps jorden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:46:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1856/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free