- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1856 /
110

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sic

—. Gif dig tillfreds — sade Sanna, i det
hon lätt hoppade ut genom en liten port —
jag tvill godtgöra dig ditt förlust. Gif mig
den korgen, du har givar-, och tag dennabörs.
Fast nej, börsen får du inte den siek
jag till julklapp af en tvätt den mä-
ste du äterställa, . . . . men pengarna der
inne, dem får du gerna. Jag tror det skall
toara s Stabel. Dn kan säga ät ditt husbon-
de, att du sått fä mycket för korgarna, fä lju-
ger du inte och förlorar inte heller hans för-
troende . . . . . oeh din mor kan du hjelpa
som härtilli.

Maja, rörd och sfwerrastad, riiekte San-
na sin lilla korg, kyßte otaliga gänget sist
wälgbrarinuas hilnder, samt borfeu, som be-
friade henne från allt bekymmer. Glad trip-
pade hots hem.

Sanna kände sig lycklig öftver att fä tvål
baftoa annoändt sina sparpenuiugar. Hoit bar
den kära korgen i sin kammare och borjade att
äta· smultronen, eu njutning, en rättighet, som
fullkomligen tillhörde henne.

burad som framförallt upphöstde toiirdet
af Sunnas goda handling, tvar att hott ieke
derotn nämnde ett ord för någon menniska.
Meri hennes far, .bar·nen, hade tillfälligttvis
bliftuit ett ofedt toittne till hela uppträdet.

Sii snart Sanna lemnat sin kammare,
« tog fadren bort smultronen och gick derpa in i
falen, der mor och dotter tvoro sysselsatta tvid
fybiigen. Dan sade dem, att flere tvänner
skulle spisa hos honom. följande dagen, blaitd
dem nsgra personer af högt ständ, huoilka hatt
fäledei tville ståteligen undfiigua. Under detta
temligen langa samtal kunde ban ieke athlla
sig att da och då med ömhet smeka sin dotter.

Baronett hade knappt siutat, förrän San-
na äter hoppade in i sin lila nätta kammare,
för att göra en toisit hos sin kcra lilla korg,
oeh i tysthet äta några smultron, ty hon tyckte
sig aldrig i fin dar iitit nsgra skönare.

Hlen lnrru stor tsar ej hennes föret-aning

sssss

och häpnad; då hon fanti sin statt förstvnnnent
— Hou sökte, forskade, frågade, liktviil med
omfwep. Jngeti i hela huset förstod på htoad
hon syftade och hivad hon wille. Endast hen-
nes fader roade feg i tysthet öswer Sannas
älsttoärda forlägeithet.

Följatide dagett infnuuo sig gäster till ett
stort antal. Eje förträfflig desert framsattes·
Den bestod af allt hivad lyxen nånsin kan
srambrittga, af de raraste konfektyr-er, den sor-
triiffligaste Ananas, glaeer tillagade pil de-
btista (italiensta) tvis, stötta pyramider as alla
slags utländska frukter, som fortvillat sig till
ett orangeri i norden. Doek fäste det upp-
märksamheten, att nordens egna barrt, de ljuf-
liga smultronen icke funnos till, ehuru det war
just deras yppigaste tid, oels ehuru de nog kun-
na gä parallelt med utlandets apelsiner, druf-
usor o. f. tv. "Sauuas moder, fru barones-
san, kunde lika litet fom gästerna begripa or-
saken härtill. Hon ilrnade just börja banna
sina domestiker, som så illa efterkommit hennes
uttryckliga orda-s, att de skulle anstaffa— smul-
tron.

J detsamma inträdde en betjent med frö-
keti Sannai älskade korg och framfatte den
bland de blommor-, font prydde bordet-

Då Sanna säg detta, kunde hon ieke hin-
dra ett utrop af glädje. Oenneö stöna rodnad
ingas något hivar en aning, att en hemlighet
tilläfwentyro tvore förborgad i korgen. Dö
tog fadrett ordet och berlttade det lilla upp-
träde, lurar-till han tvarit ett lyckligt tvittne.
Hans slutord folio sig:

— Jag har icke trott mig böra fin mina
Ioäuner framfeitta andra smultron lin dessa.
Ty jag känner i sanning ingen korg, lvore
hatt lin af Japanesistt poesi-lite och fylld med
de raraste frukter . . . . . ingen sädan kän-
ner jag, som kunde för-liknas med Majas sim-
pla rotkorg. —

Nre tiifiade hwarje man om att fä om-
famna Satina, isynnerhet hennes moder, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:46:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1856/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free