Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iw
FI rosen elen röcks7 svem srönkliitier lier-
gen
pleti himmelsblått stinker tien vågiga sjö,
Ocle dalarna höljer i sippornas end?
Ger ilg- ät grandet, åt käglarne toner,
Oclt känsla st menekan att katta elen lust,
som leks-er i allt, krön ele kils- eoner«).
ner stjernornn ställt sina lysande throner,
Till blodet, som rör sig kör vindarnas
pust?
sax anar Dig, Eisigel —- eloek icke anas-,
slog ser nig i rosen, som vårsolen elener,
I droppen, gom kitt-ger på liljornas mantl,
l ljuset, sons leker på löko·en i lantl.
Blott en sir ju solen, kast tusentle strålar
Oiintlelizt epritles på lii-tet omkringl
sletl pnrpnr ilen nickantle tdrnros sig ms-
lar,
Oeli Glömsmizæj pryder tle smånätta skå—
lsr
pleti kärs ntak himmelens ljusblås ring-—-
sii, Brige, delar Dn lifvet till all-,
Der Sljernorna oliga, eler dropparna kall-,
Der blonltnorns vira på tingen sin kran-,
Ver guldet i Hellarne tömmer sin glans.
så lrdj dig, o lijertii från stofil-liljas gru-
set
PA anti-litens vingar stiz opp till elin Giul,
pilt nppltol«, tlln kulet- i kackerneiinset,
Till Ilona-n, elet enda, elet eviga ljusetl
kör llonom allena stäm slrilngarnas ljuti!
I dalarnas natt, på ile skyl-ög- Heller,
Der tissen sig mornar-, elen slagen siz
qvällar,
ner sljernornn kosta sin lys-nilt- brand,
l slit eln Gknimtne ilen Allgotlea iionili
Kålland tårar-.
«Jag iir född i liogin,« berättade en flod,
") lisa-sor-
der han kastade sig utför branta klippor-. Mi-
mor iir en liten källa, så marker-, sä wacker.
Dtt ilnlle bara se henne. Menniikorna likna
henne tvid en flickas blåa öga, fylldt af tätar-.
Hiinlett speglar sig deri.««
Och de smit regnbäekarne, födda af en
driftva ps berget, lyssnade till flodens berättelse-
— «Hnsad han talar anspråkslöst om sin
härkomst!«- sade de fins emellait. Aban mätts
tvara en god son, sinn så tvackert beskrifiver
sitt mor. Htvart ämnar ni er, köra herres-.-
frligade de flodeci — Will hastvet,-« itvarade
denne. «Till stora, öppna hasa-et. Det mil
ni tro iir icke mindre förnäint, iin att reser till
kungen. Kom och följ medi–
Regnöäckarne såao ett ögonblick pli hivar-
andra. Aban narrar oß tväi aidkig,-« tänkte
de. «Nej, ben-ars! Han, sanitär en födan
blygsaiii storhet, en sädait ädel toarelse, kan
mät aldrig narra oß. Wi liro fattiga barn
af en drifwa pli berget. Hiir torka toi bort
på sandbackarna Wi konnna och tvi följa.
Till hafroeti till haftoeti«- — De togo blott
ett kort spräng, och strax svar deras tvatteu
företmdt sned flodens. v
Meri hnrn annorlunda blef det icke för
de stackars regnbiickarite iin de tväntat sigi . . .
De tvoro nn riktigt hos nlfwen och singo der-
iöre äfwen tjnta med honorn. «Det bar af
utför bråddjtip, hwarioid de Iogo fina bröst
emot hivaöftr stenar, TF att de stjöto fradga af
smärta — «Den som ger sig i leken flik leken
täla,-« menade flodm.
När de någon gäiig koinmo i en dalsiinks
ning, finge de först draga andan åt fig. Se-
dati bar det af igeri ursinnigt, dejdlöfi.
OLer i»vi icke nn wid hasts-M« sporde de
enas-on, da de sly-ritade framför sig en stor
svanen-nazism
«Långt derifriiiesp fingo de till Hvar.
«T!etm är en sjö. Till hasa-set lierstö minst
trettio mil.«
ssMinfi trettio msl!« itpvrepadie de. «Det
sir in längden af den största å· Det mar för-
frias-gei-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
