Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
J sjött gjorde ntan sig emellertid icke
brådtom. Det hade bliftvit tointer. Flodett
drog ett istäcke öftoer sig satttt lade sig att sof-
toa. Leif snöflingorna dansade i oändligt rin-
gar öftoer honom, der han liig och frös i sitt«
Grafenlsergerlsad «Htt·n!« tjöt ftortnett. Det
toar ntt så kallt och så kttlet. Men efter o-
tosider låter Gttd solett flinet. Det led etttot
tvärett och solett slen- Driftoortta oelj isett be-
gyttte smälta.
Ett marker dag kom ett forbottde siande
öftoet· sjött. «Hopp!« manade hatt ps hästar-
ne och det tnnga lasset halkade lätt öftoer de
fru-Ina tosigornm Men när fot-bonden kom till
flodetts lsiidd, toalnadc denna toredgad, säsottt
ntatt ttsaknar i sitt siing toid ett knuff för brös-
tet. Och floden kastade af sig istäcket samt bröt
upp, skummande af raseri.
«Bort ttted bagaget, sottt stört tttin sömnl«
ropade han. Oaj fotbonden oelj hästartte och
hel.t det tnnga lasset gingo i botten. Dertoid
ryste regnbsickarne, så att de som drif-isar lan-
ge följde flodett och ej förr npptittade, ätt gräs
och blommor grönskade och doftade på strött-
derna.
«Min son! tttin son! Alldrizj skall jag
återse min son,« klagade flodens moder, dett
lill.t fiilltttt i skogen. Hon gret sil bitterligett
vett hennes tårtrr liknade stora, klara silfwer-
perlot·, htoilktt rullade samma tvii·.1, floden gått
fötttt. ,
«Zkonda er efter honom!« sade källatt till
titt-anta. Helsa honom och bed honom tvättda
tillbaka, innan hatt nppttiir haftoet, htoarifrtitt
ingett återgåttkt sedan iir möjlig-« — — l
Nedan sög floden haftoet ett litet stycke
framför fig. Han befann sig i en stogig nejd,
der alar och fttmrötter och toiildikta stenmassor
satt-: sig emot hans lopp. Då nppöjöd hatt
sina sista krafter. «
«Ur toiigenl nr trägens-· ljöd hans be-
fallande röst. Qch hatt bröt slg nted stor möda
igenom, htoartoid hans kropp sargades, sii att
lhatt sönderföll i en mängd tttgreningar och icke
knnde bli hel igett före sltt inflöde i haftoet.
. len källatts tårar, de klara silftoerperlori
na, stelnade as smiirta öftoer att ha kommit
för sent till fribytarettö onttoiindelsr. De lade
sig på flodntgreningarnas sattdgrttnd i form as
titta perlor, oelj sådatte ligga de der ätt, stl
många sotn äro alvar-
Sttiiekor slöto omkring dem sitta skal, för
att gömma källans tårar för tvetldett, ttj en
dylik toanarttg son, som flodett, är icke märd
ett« modet-ö klagatt, tyckte snäckorna, — Liktoiil
söker ofta toandraren dessa titta perlor och sin-
ner dem. Mänga äro rena, som det hjerta, "
hivat-nr de fordom flutit. Mlgra äro släcka-
de . . . Htoar toill man lviil finna en källa l
jordett så fullkomlig, att ej niigot grnmmel
följer med defz aflopp? —
Ett kort stig skiljde källattö stogsltettt ifrätt
ett ståtligt herreseite, der ett rik nian bodde med
sitt tik-åriga dotter.
Hott hade ett fästman, och när bott tvi-in-
tade honom till sitt faders gård, plcigade ljon
bege sig på en stttttd till källan i stogen, att i
dennas spegel glädja sig iit sitt anletes natur-
liga siigrittg, htoillett· trymåerna i slottets sa-
lar, litfottt smickrare, upphöjde och öftoerdkes-
loo. Dii bar hott omkring sitt hals ett smycke
af äkttt perlor, plockade på flodtttgrenlngarned
botten samt inköpta och konstatbetade till hen-
nes prydnad.
När hott nn speglade sig i tvattentttan,
syntes denna stundom klar och stundom mnlen.
«Det kommer sig af skyar, som fara häröftoer,«
tänkte hott.
Men — neil det hade en annan orsak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
