Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MB
Axel asets-spex Wänta, bara jag får tag
uti honom . . . .
Ma Bonne. Det bade warit bättre att
be de bestedliga barnen om förlåtelse. Dtt tir
Axel, fom gjort dem illa, och icke de som gjort
Axel illa-
Axel (squtntgt). En fädan der att-aft-
pojke!
Rof in a. Stig Ma Bonne näftverstonai
so det mar tvißt något fint och gentiltl
Axel Gpartar med foten ansastarna). Hwad
ftall Ma Bonne göra med de der?
« Ma Bonnie. Jag stall föra dem bens
till ris ät Asel. Det ftulle allt behöfwaö.
Axel (tkotsige). Jag wtll se den fom stall
ge mig ris. Ge mig mera russin.
Ms Bonns (framterger smörgåsar ursin pirat).
Axel har redan ätit för mycket ruiiflii. Åt.
hellre en smörgås, det mår man mycket bättre
af« .Axel. Jag tvill inte ha smörgås. Jagi
mill ha russin.
Ma Bottne. Se här Rosina, ät nu en
— ftnörgäö.
Rosina. Nej, jag toill ha mera kara-
meller.
Ma Bonne. Snälla Rosina, lit nu en
fmlirgäs. Se hivad den fer god ut. Der är
flinka uppå och rökt lar, och om Rofina är
snäll och äter, fti har jag glimt ännu en bit
laka sedan i middags.
Rosina. Jag ioill ha kakan nu sira-.
Ma Bonne. Meri fe nit på fmiirgäfar-
na! Hais har jag en som ak eacfster upps,
och här iir en med fägelftel. Om barneiia iita
kalffiek och fågelfteh fä stall jag berätta för
mamma att ni tvarit snälla.
Båda barnen. Jag toill ha kalan, nn
firar toill jag ha kalanl
Ma Bonne. Sitta bästa Axel, fitta lilla
Rosita-, iit nn smörgås sörjts Sen flall’ ni iii
kakan och de ftora riida smultronen. Se fti
iaackr.t de fe nit
Bäda barnen (itskaknmk). Nn strax
tvill jag ha lakani Nu straxt Rn snart
Nu strax toill jag ha lakant
Fjerde Steven.
De förra. Grefwinnan och Mcit Bri-
ta komma ut ifrån stugan-
Greftvtnnan (stkauqt). Hivein är det som
skriker? ojat-ren tytt-ty Htoarfor skrika Axel och
Rosina?
Ma Bonne. Jag bar bett lillä greftven
och lilla frölett wara fä goda och äta fmörgss
med flinka och fles, och fedan skulle de fä ka-
kan efterst, men lilla grefweii och lilla fröken
tvill ha lakan firat-.
Greftoinnan Una mange). Det gär inte
an. Ma Bonne klemar bort dem. Niir barn
ej äta den goda mat man bjuder dem, fä fti
de wara utan mat. De mäste lära fig utaf
Himgern att icke förakta det fom mången fattig
skulle anfe för den största läckerhet. (tta van-eu)
Det är en ftor fynd att förakta Guda gåfvobr,
ocb Gad straffar engång dem fom ha gjort
det. Mängen, som ej har tvelat äta kalfstek
och flinka när han war liten, far sedan toara
glad att ha en bit torrt bröd när han blir
stor. Men det är en ännu större fynd at
svara högmodig och elak mot de fattiga för det
att Gad låtit en födas ibland de bättre lotts-
de pä jorden. Axel! Rositiai Man barn,
när jag ser ert härda bjerta och ert onda fin-
ne, fä tänker jag att Gitd ivelat straffa mig,
arma mor, for det att icke heller jag har all-
tid warit fä fom jag bordk. Met( det får icke
längre fä fortfara. Ni fä icke mera bedröfioa
er mors hjerta med fsdatia elakas och skamliga
uppträdet-, som i fdrrgär hällde med de fattiga
barnen tvid tvär port.
Axel. De fiodo i totige11, när jag kota
ut, och fä kom jag litet att stuff.1 till dem,
och få . . . . »
Grefivinnan. Tig. Jag fåzf alltsam-
man i fbnftrtty Jag fade skingcnting då, for
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
