Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
ctned täratna lhalsettJ sök nit hatt kir htlndm
gänget bättre ätt jag . . . Ser ni, ntor Bt·i-
ta, Pehr, han är en bra godse, men jag iir
en slyngel, ja en riktigt nedrig mennisla ärjag,
och ser ni, det är det som han inte toill kom-
ma fram med sör er, mor Brittrl
Pehr· Jitte stall ni tro det, mor! Jitte
mente Axel sä illa, fastän det gick pä det toiset.
M. Brita. Nastt ut med sanningen,
Axel! Det toar rätt sagdt, och det tror jag,
dtt kan toara elak, nteu dtt kan inte toara ge-
men. Nii httr toar det?
Arei. Jo, det toar sä, att jag tänkte gä
hem till mamma genom slogen, efter den tvä-
gett toar kortare. Men jag hade inte gätt
länge, innan jag råkade in tni kärret och be-
ghute sjunka till knäet. Dä hörde jag Pehr
som ropade ett stycke derisräm gä inte dit, Yl-
rel, der är ett gungslh, det toar der som kloc-
karens bruna häst sjöttk in i tväras och drunk-
nade. Men det harmade mig att Pehr skulle
se mig och asräda mig, och jag gief på och
sjöttk allt djupare. Dä kom Pehr efter mig
och ropade alltmera: gii inte dit, Axel, dit
drunknat-! Met- jag hade i fickan ett trekopeto
slant; den tog jag och skrek ät Pehr-: ont du
inte läter utig toara i fred, sii skall jag lära
dig strila. Pehr säg att jag sjöttk ocht sjönk
och jämt skulle sara samma toäg som klotter-
renö häst, och dersöre kom hette ändä efter mig,
och dä bles jag fä ond, sä ond, att jag slun-
gade slanten emot honom, och ester han trar
helt nära, träff.tde jag honom rakt i palt-
nem .
M. Brita. Stackarö Pehr!
Sirel. Ja, si mor Brita, pä det sättet
lönn-jag en tvätt uti nöden. Det klack tni
mig,kuiir jag säg Pehr blöda, men tror tti
sag toäude om? Nej, jag kies allt längre fram
och tänkte pii trots arbeta tuig tgenom. Till
slut sjönk jag så djupt, att jag ej tnera kunde
röra hand eller sot. Jag toar nära att dö-
pä ett sä styggt och eländigt sätt, mor Brital
Men dä hörde jag uägon ropa bakom mig:
häll dig uppe, Axel, jag lonnnertill ditt hjelp!
Och htoem tottr det, tror ni? Jo Pehr toar
det, han som jag ttoä gänget slagit och som
ännu blödde af såret. Han toar sä blek oth
matt, att han knappt kunde gä, och ändå slä-
pade hatt en kullsallen björk nt i kärret och-
kröp fram uppä den och hjelpte mig upp! . . .
Pelje. Och när dtt kottt upp, föll dn
mig oitt halsen och begynte sä bitterligett grä-
la . . .
Arei. Ja, Pehr, och dii sade jag till ·
dig: jag är icke toärd att dtt räckt mig din ·
hand i nöden, dtt hade kntmat låtit mig wara,
det hade toarit rätt ät mig.
M. Brit.1. Jakr toiszte nog att Pehr
skulle göra sä.
Peljr. Htoad är det toärdt att tala om
det numera? Mor toet tnt allting- och så
slapp jag att ljuga; det toar ändå det toärsta
af alltihop.
Axel-. Nej, toet dn, Pehr, ämne en sak«
toill jag säga dig. Jag är inte toärd att du
sorlätee mig och läter mig bli ditt tvätt; men
toill dtt det, sii . . .
(lltbreder sitta armar. Pehr omfamnar bottend-
M. Brita. Tet är lira, gossar-! Si så
der toet Gttd att böjer allas tvärt härda sinne-
thk (l,topoaude af glädje). Hl och hej,
nn skall det bli lustigt här i skog-it, och tm
loftoar mor oß kalas pä sä rar toällingidagl
Dtt äter jn toällin.s’t- Arei?
Axcc (t.ir nots lsrödittjcketi usthtx Ja, lack
skall du ha, det stall smaka rätt slö-tu Qch
Gttd sörläte mig att jag kastade bort brödet.
Wet dn, Pehr-, Aina i tsktidctJ jag tror att al-
drig ett socket-bröd smakat sä bra.
M. Brita. Axel —. jag börjetr tycka om
dig!
Pehr. Ätt jag dä? Si sädatt duktig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
