Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
!l·rel. War tyst, Pehr! Kottt ihiig gung-
ilnn i kärret!
Greta MIT-ludet Axels am1)- Sädait arm
cell«fiidaitt hjerttt bot-de alla gossar ista.
Deit sr. gossen (hog-dragct). Tack skall du
lia, min mäns Nog hade tvi hjelpt oßsjelftva,
men det loar ändå beskedligt gjorde af dig-
Min pappa iir en mäktig man, hatt har noß
bliftvit gikrdöfogde hos gresloinnan på herre-
giirdett. Om dn talar mål med mig, kan dn
ja bli dränggoöse hos pappa, och sedaii kan
dit med tideii lsli min betjent.
Axel (lm"älcmdc). llnga herrn är mycket
Det kan toiszt tillit att tänka på.
Dett fr. flickait enn Nanna Dtt ser hugg-
lig nt, dit katt så konnna med din bror. Till
en lkörjatt kan dn sa tvakta min pappas gri-
sar oeb höns, och om dit sedait iir mig i lag,
tan dn med tideti fä bli min kannnarpiga.
tltoslnal ange-djupen Jag tackar allra-
iidmjnkast stör en sii stor ära-
Pehr. Nej, nn kart jag inte hålla mig
längre . .
Och jag inte heller-. Wet
god.
Greta.
ni då inte . . . .
CAxel håller Peer för munnen och Rosina ltaller
Niklas. . » .
Axel. Will du tiga Pel)r!
Rosina. Will du tiga, Greta!
Pellk och GNN isom hällao For munnen).
lim mum munan hit-.- eiamm kex-anar
SjnInde Scenen.
Undertidett inkomma Grefwinnan, och
Mor Brita, utan att genast lsli sedda af
bottnen.
Mor Brita (··«kk«). Se här edra barn,.
ers nåd! Tag dem tillbaka, de äro nu
märda all er kärlek.
chflvinlla11(tttbreder sina arntar)« A-
xel! Rosina! Mitta egna älskade barn!"
Axel och Rosina (flyga i hennes- sannt)
Mannnal Mannna!· kan dit förlåta oßl
Grefwintta11. Ack, mitt hjerta hats
utan er, mina barn! Meri det måste fie,
oeh Grid har förbättrat eder genom lifwets
hårda stola, medan det ännu roar tid. Ni
weta nu hivad det will säga att frukta
Gud, att arbeta, försaka, ödmjuka eder och
svara nöjda också med en ringa lott. Ni
weta rm sjelftvit lnvad den fattige snäste
lida, och aldrig mera stall någon af er
föraktet dett som är ringare an ni. Aldrig
mera stall någon af er kallet sig bättre,
för det han sir hög eller rik eller bildad-
eller skön,-och en annan nienuiska s timre,
för det hon bar mindre del uti lifwets
goda. Nn tager jag er tillbaka till ert
förra heln, men mor Britli och hennes
bartt skall ingen af er förglömma. De ha
betalat ert förra högmod med den största
mälgerniug en mennista katt bervisa en an-
nan: de, och Gttd genom dem, ha gjort
er till goda menniskor. Se på dem: sk
ser den rätta adeln och högheten nt, ty
den bor uti hjertat! men ntan den ar all
annan l)ögl)et slinire ätt intet. Se sä,
mina barn, nu har jakt sagt lnvad sont
legat mig nppii hjertat. Och nu är det
er tur.
Axel (toesek mor Britas hartd). Tack, mor
Vrital
Rosina clikslssx
ta!
Mirr Brita. Gltd wälsigne er, ka-
ra barn. Aldrizi trodde jag alt jag skulle
npplefwa en sa glad dag.
Axel (till Veltr). Du och jag bli
wänner sä länge wi lefwa.
Pehr (förlagen). Oiit lilla greftoett
så tvill, så — får gå!
Axel. Skånes du inte, Pehr-? kom-
mer dit åstad och kallar mig för annat an
du, så wet du att . . . jag katt slåß.
Greta. IMsOmntro jag också törs kalla
Rosina för dn?
Rosina. Jo, det wore tvackert att
Tack, tack, mor Bri-
lstiga något annat, när man, sorti du och
jag, ha skrapat grytan tillsammans.
Den fr. gossen (km,lcker Pelle i ar-
längesedatt förlötit er. Det har kostat mig men). Hör dn, kan det wara sjelfwaste
många enstiga tårar, att lefnm ett belt år lilla greja-en sjelf?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
