- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1856 /
187

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

187

toija gälla för hög och läkt- och troget arbetat
för sitt lands tväl och ttttdersätares lycka-

Lngnt afsotttttade hatt d. 17 Ang. 1786
i sitt 74 är. Dett tacksamma eftertverldett har
ät hottotn npprestett tvärdig tttittnestoärd.

Tobias Witt.
Frätt Tnsfan.

Hetr Tobias tht toar född i ett medel-
stor stad, oeh hade i sitt dar aldrig gjort lätt-
grleesor ätt till närmaste byar. Liktoäl hade
hatt lärt tner af toerldett, ätt tttättgett sottt för-
slösat sitt arftoedel i Paris eller Neapel. Hatt
berättade gertta allehanda sntä historier, dettt
hatt samlat sig der och htoar af sitt egett eeftts
renhet i lifwet. Poetisk förtjenst hade dessa
historier foga, tttett fä mycket ttteta praktisk-,
och det besynnerligaste toar, att af detn ttoä
och ttoä alltid hörde tikisattttttattö.

Ettgättg lofordade ett ttttg bekattt,· Herr
Till, hatts klokhet. Dett gatttle Witt smålog
och sade: ««År jag dä toerkligett sä klok?«

Till. Hela toerldett säger det, Herr Witt.
Och emedan jag ocksä gertta stulle toilja blif-
toa klot, sä · . .

Witt. Jasä, ottt tti toill bli det,. sä är
det ingett stoärigljet. — Ni tnäsie blott, Herr
Till, ge noga akt pä httrtt narrar pläga göra.

Till. Hwad! hurtt narrar pläga göra?
Witt. Ja, och tnäste dä göra mutor-

lttttda, ätt de.

Till. Säsottt till exempel?

Witt. Säsont till exempel, Herr Till,
fä lefde här i tttitt ttttgdont ett gattttttal arit-
metian, ett torr lrättglig figur, som hette Hert-
Weit. Hatt gick alltid oeh mtttttlade for sig
sjelf. J sitt lif taite hatt ttted ingett annan.
— Och se någon i synen, det kunde han äntttt
mindre. Alltid säg hatt blott helt dyster itt i
sig sjelf. — Httrtt menat ni wäl, Hert· Till,
att folket kallade hottotn.

Till· Hams — En djupsinnig tänkare.

Witt. Jo toißtl Ett ttarr fick hatt heta-
Hnffl tänkte jatt toid tttig sjelf, dett titeln tye-— .
ter jaj; ittte ottt. Säsottt Herr Weil siall man
icke bära sitt nät· — Att titta in i sig sjelf, det
dttger icke. Se dtt heldre folk dristigt i ansig-
tet! — Eller att säsontHerr Weir gä och pra-
ta för sig sjelf! Nej tala dä heldre ttted att-
dral — Htvad tycker ni, Herr Till, hade jag
ej rätt i det jag tänktc2

Till. Ja toisttl

Witt. Jag toet dock icke; der lopp också
ett annan omkring. Det tvar ett danslärare, «
Herr Flittk. Hatt tittade hela toerldett i an-
sigtet och pladdrade ttted allt, font ägde ett öra.
— Oeh htvad tttettar ni, att tnenskortta kallade
hottont?

Till. Ett lttstigknrrr.

Witt. llttgefär. De kallade honotn också
ett narr. —- Nä, tänkte jag, det är dä för
galet! Httr skall dtt dä göra, för att fä heta
klok? — Jcke alldeles såsom Herr Weitoch icke
and-tes säsottt Hel-x Fatte. Fiskst skk niefpte
toaekert i ansigtet, säsottt den ene, och sedan
ser dtt begrundande in i dig sjelf, säfont den
andre. Färsi talar dtt högt ttted andra, fä-
sottt Herr Flittl, oeh sedatt i tnsthet’ med dig
sjelf, säsottt Herr Weit. — Set« ni, Herr Till,
sä har jag gjort, och det är hela tttitt hemligs
het

Ett attttatt gättg fick hatt besök af en ting
löptttatt, Herr Flan, sotn ganska mycket WHI-
de öftoer sitt olycka. «Nä,« sade gamle Witt
och skakade hatts hand, «tti måste blott sitta
lyckatt och wara ttt pä sagt efter hetttte.«

Flatt. Det har jag länge warit, men
htttad hjelper det? — Alltid kommer det etta
sträcket i räkningen efter det andrai Härnäsi
lägger jag heldre händerna i kors oeh sitter
hemma.

Witt. Jttgaltntda, Herr Flattl Gä efter

lyckatt, det mäste ni alltid; men ni tnäsie dess(
ge att pähnrn ni bär hnftvndet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:46:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1856/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free