Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af eder, tnitte ttnge läsare, gjort sig: «htoar-
före år firmamentet (himlafåstet) blått?«
Genast kunna tvi ej swara härpå,
utcm wi måste först omtala något annat
som småningom skall bringa oß till ett
riktigt stvar.
Wår«jord år en planet eller stjerna-
som rör sig omkring solett och sjelf mörk
af denna erhåller ljus. Jorden har ge-
stalt as ett klot santt är rundt« omkring om-
gifwen af en lttftkrets, som tvi kalla at-
mosfer. Detrna lnftkrets år icke alltid och
dfwerallt lika tät, utan cir än ren, och då
synes luften blå, ån åter fylld af moln,
och då tyckes den oß grå och dimlik.
Huru högt luftkretsen sträcker sig«’»haf-
tva tvi os; ej bekant; några lärde tro att
många hundra, andra ännu flere mil högt
öfwer jordett ännu finnes luft, men som
blir allt tunnare och sinare, till deß den
llntligett helt och hållet upphör. Då wid-
tager det toma rummet, som sträcker sig
långt, långt, flere miljoner mil i rmnden,
och upphör först, der en annan stjerna med
sin attnosfer widtager.
Luftkretsen år ostiljaktigt sanmtanhån-l
gande med tvår jord, bildar med henne en
klotfortnig kropp och rör sig med henne
omkring solen. Då det således hos oß
blir dag, d tv s. då solljuset faller på
den puttkt af jorden, på htvilkett wi bo,
så år det klart« att solstrålarna fot-ii måste
genomgå luftkretsen, innan de komma ner
till ost. Solljttfet tyckes, då tvi sålunda
se det, toara helt och hållet endast hwitt,
men egentligen har hwarje solstråle sju får-
ger, htvilka tvi åswen knnna sönderdela
Z
och åter samla till en enda stråle af hwitt
ljns Hunt detta tillgår skola wi nni
korthet wisa.
Man tillsluter wid klart wåder fön-
sterlnckortta i ett ruin sålunda, att blott en
solstråle genom ett litet rundt hål inbryter
och leder denna stråle så, att den går ige-
nom en så kallad prisma, ett aflångt, tre-
lantigt och slipadt glas. Strålen utgår
då ifrån glaset icke mera såsotn en, utan
i sju strålar, hwilka på den motsatta hwi-
ta mäggen bilda sjn olika färger, nemli-
gen: rod, orangegul, gul, grön, ljusblå,
mörkblå och violett. »
Hade strålen szej gått genom prisman,
få hade blott ett hwit losande punkt wifat
sig oii toåggen. (
Såtta tvi nu emellan prisman och
tvåggen ett starkt forstoringsglas, som dock
måste nsara så stort att alla sjtt färgerna
kunna falla på detsamma, så förena sig i
detta glas strålarna åter till en enda,«fär-
gertta sörswinna och den hwita punkten är
åter på tvåggett.
På hwad satt detta står i samman-
hang med himlens blåa färg skola tvi nu
wisa. Ej allenast glaset utan åfwen watt-
net eget denna förmåga att bryta solstrå-
larna och dela färgerna. Hwar och en
har redan förut någongång sett det röda-
blåa och gula sken, som uppkommer bakom
ett med watten fvlldt dricksgla., om roi
ställa detta i solen; likaså har enhwar sett
de wackra» färger daggdropparna bilda i
solsken. Detta är alldeles samma föret-Åse
som med glaset. — Meri hivad daggdrop-
pett åstadkommer i smått, det gör den mtt
J-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
