Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
fal, dei- trollen sirade jul. De iooro loäl män-
ga tusende, men alla helt smä, knappt en aln
höga, och allesamman gråklädda och skrynkliga
och mycket atoieka. Mörkrädda tooro de icke,
ty i stället for ljus hade de ihjälfrnona Ins-
tnaskar och murkna trädstnbbar och färska strit-
iuingar, som alla lyste i mörkret. Men tiär
de ioille ha granit illumination, ströko de eii
stor fioart katt längs ryggm, sä att hoti gni-
strade, och då streko inänga ibland deni: nej,
häll, häll, det blir alldeles för ljust, det kan
ingen siä itt med!
Tts det är nägonting eget hos alla troll
här i ioerldeu, att de slip för ljuset och bli illa
till mods, när någon sär se dem sädaiia de
äro. Derfbre siradeä nit ett stort kalas för det
att trolleit märkte hnrn dagariia blefioo allt
kortare, när det led emot ärets slut, och nät-
terua blestoo beständigt längre. Och dä me-
nade trollen, att det till slitt ej skulle bli nä-
goii dag alls, utan bara natt, och deröfioer
blefioo de fä hjertiiiuerligen glada, att de dati-
sade inne i berget och sirade lusiigt julen pä
sitt sätt, ty de tooro allesaiiiiiiaii hedningar och
toißte ieke af nägon bättre jul.
Och det märktes nog, att icke ivoro trolleit
iiiveket frusna. De trakterade hioaraudra med
iokoufekt i den kalla toiiiteriiatteii och bläste
först pä isbitariia, att de ej skulle ioara för
marina, iiär de togoo i munnen· Der toar
oeksä annan präktig trakteriitg as oriiibiuikar
och spindelben, och ett jnlträd toar der af is-
kristaller, och en af deras sniägnbbar agerade
julboek. Midtuti den stora salen settt trolleiis
konung, soui hette Mitndiis, och ioid hans
sida fatt deras drottning, soin hette Caro cfast
det läter soin hiiiidiianiii), och bäda tioä hade
långt skänkl- De gäsloo hivar-andra julklap-
par, likasom annat folk. Konung Mundns
gas drottning Caro ett par styltor sä höga,
att när hon klef uppä dem, blef hoii den hög-
sta oeh föriiäiiiaste frit uti hela toerldeii, och
drottning caro gas konung Mundttö en ljus-
sar, som ioar sä ofaiiteligt stor, att haii med
den kunde snyta alla toerldenö ljus, och med
detsamma hatt snitt deni, sä släckte hatt deni.
En sädaii ljiiösax skulle toäl somliga locket
mycket ont att sä as trolleii till julklapp-
Nu uppreste sig konung Miindnö pä sin
throii och höll till de församlade trolleii ett
rätt storinodigt tal, htoaruti han förkunnade
dem, att nit wore det snart slut med allt ljus,
uii skulle mörkrets skuggor blistoa ett-innerliga
ösioer allt land, och trollen skttlle regera werl-
deii. Och dä bles der ett ropande af alla kraf-
ter bland trollen: hurrat hurra för tvär store
konung Miindus och for mörkrets elvigatoälde
och for trollens makt! Hipp, hipp, hipp-
hurrat
Kouuugen sade: hivar är min tittoerste
spejare, som jag säiidt upp till högsta toppett
af berget, för att spana ont nägoii strimma
af lins ännu finnes qtoar iiti werlden?
Spejareit kom Ioeh sade: herre konnii ,
din makt är stor. Det är allt mörkt!
Åter ont en stund sade konungen: hivas
är min spejare? Oeh spejaren kom.
- Herre konung, sade han, jag ser längst
borta tvid himmelens raiid ett helt litet ljus,
likasom en stjernaö blinka-ide sken, när hoit
gär nt tir ett sioart tnoln. Och konungen sa-
de: gä tillbaka till bergötoppeit.
Åler oiu en stund sade kontingen: hivar
är min spejare? Och spejareii kom.
Herre konung, sade han, himlen är niti-
leii af tunga siiöniolii, och jag ser lekt mera
det lilla skenet. Koniingen sade: gä äiiiut till-
baka till bergstoppen.
Åter oin en stund sade kontingent hivar
är min spejare? Och spejareit kom. Men dä
märkte konungen att spejareii toar darrande
och alldeles blind-
Kouuugen sade: iiiiu trogne spejare, hioai«-
före darrar dn? Oeh huru bles dn sä blind?
Spejareii ade: herre konung, molnen ha
sist-gält, och eit stjerna, större och klarare tin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
