Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
«Bry dig ieke om, jag sår inte! — kom
bara för dentta gången!« ropade Dick till ett
kantrat, sotn jag efteråt fatnt toara Edward
Ferguson.
Jag hade giftoit akt på gossarna ett lång
stund innan jag komtttit så långt, att jag hör-
de dent, och jag knnde förstå att den mindre
önskade i sitt hjerta, att göra något fottt dett
andra sökte öftoertala honom till, men att den
lilla fruktade att det toar orätt. Jag tvar
glad att se, att så sttart Dick sade: «bara
för denna gången,« toände dett andra fig bort
och gick långsantt åt sitt hem. Frestarett ro-
pade hottottt den etta gången efter den andra;
Inett hatt skakade sitt hnftond och giek framåt.
Sotn jag gick fortare ätt gossen, tog jag
fatt honom, lade mitt hand på hans skuldra
oeh fade: ttå tvål, Edlvardl Hatt sprattg till
tvid tvidrörattdet och tilltalet, såg hastigt upp
på ntig ttted rodnande ansigte, htvaråt jag
smålog; och lvi kttttde tala fritt och öppet med
htvarandra.
«Dn tvill’såledeö icke gå med Richard,
ehuru hatt sade att det tyar bara för den gått-
gen?« frågade jag, sedatt jag talat ottt andra
saker.
Edward log och frågade hnrtt jag toifzte
dec; jag lät honom gissa och log i ntitt ord-
ning åt det besynnerliga sätt, htoarpå hatt för-
modade att jag kommit till denna kunskap-
Slntligen sade jag hottottt att jag hade sett
dent, och hatt ntedgaf att det roar såsottt jag
hade sagt.
Sakett toar, att Dick åtnnade med ett kn-
sitt fara i ett båt tttför ströttnnen, ett styeke till
en ö, som toar betoär-t med de skönaste träd
och buskar, och de skulle, sedatt de fatnlat ett
mängd af nötter, återtvåttda till middagen.
Men det hade tvarit omöjligt för Edward att
för-st gå hetit och säga htoart hatt ämnade stg,
som han alltid brnkade göra, ont hatt giek nå-
gott annanstans ätt den toanliga toägett från
ochztill stolars. Hatt roar säker, att ehmtt hatt
hade sått tillstånd att följa med«dettt ett par
gånger förut, skulle doek hans far och mor ön-
skat att få torta deraf ont hatt åter gjorde det.
Jag toet icke, herre, sade han, det tvar nå-
gontittg i dessa orden: «ltara för denna gått-
gen,« som jag ieke tyckte om. Derföre, ehttrn
jag hade mycken lttft att gå, ty ni katt icke tro
httrtt lnstig Richard år, isynnerhet då hatt och
hatts knsin äro tillsattttttan8, så trodde jag att
det toar bättre att låta bli. Tror tti icke det
också?
Det gör jag toißt, stoarade jag, gör in-
gett oro hemma, gosse, dtt skall sinna ange-
ntimt sällskap der, då Richard och hatts kusin
hastva glömt dig. Inga toättner likna de gam-
la toånnertea i hemmet, Edward, ingen.
Goösett såg nyp på mig med glänsande
ögon och tycktes nästan fäzja någonting; men
hatt lemnade osagdt, htoad hatt hade tånkt.
Bata för denna gången, sade jag, ottt det
icke Ivar rätt att göra htoad hatt bad dig ont,
skulle «bara för den gången-« toarit sortnyrket;
det skulle säkert toarit orätt att låta ditt mor
ttttdra hivarföre dtt icke kommit hettt sotn tvan-
ligt, och ditt far fråga hivar kan toäl Edward
toara, då intet annat ätt ditt eget nöje afhöll
dig frått att underrätta dem. Tet toar det
det kände. Edward jakade och toi begge gingo
framåt.
Om någon toille bjuda Edward ett korg
fnll af skötta pärott och röda äpplets, få lor-
kattde fom dem han ofta ätit, och fade: dessa
frttkter ätso förgiftade, men ät dettt endast för
denna gången, tror jag icke hatt skalle önska
att smaka dent. Nej, sade gossen, jag skulle
springa ifrån deras lockande anblick. Jag tror,
sade jag- att jag har läst den fabeln, jag ntt
toill berätta dig, någonstädes, men om jag ieke
har det, så gör det detsamma.
Bakom linnefkåpet i ett toartttt och snyggt
rtttn lefde en liten grå råtta alldeles för sig
sjelf. Hans Pelö loar få slät, han tvar så
tvältnående set och lycklig och kallades Denver-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
