Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
joner deremot lom of, lugnt till mötes några
steg, stadttade derefter och säg pli oß. Nn blef-
tvo toi ttted förskräckelse toarfe att tvi befnnno
oß l en hotande fara, ty lejonet syntes beredt
pli spräng. Sottt de flesta af oß tooro obe-
tvitpnade, och tvi blott befnnno os; några fä
alnar frätt stranden, fä syntes oß all nttoiig
till räddning betagett. Jag hade ett stttttd för-«
nt lemttat min häst lit jägarne och toar till
sots. Wi hade emedlertid icke tid att lettnta
rnnt åt sträntseln. Beredd pä det toärsta stod
jag med fingrarna pä pistolernas tryckett; de,
htoilla tooro försedda med bössor-, höllo sist
likaledes färdiga. J detta ögonblick störtade
hundar-te djerft mellan ost och lejonet, santt
fästade deß uppmärksamhet genom sitt toildet
ställande. Deofst trogna djttrö mod toar be-
ttndtanstoiirdr. De nalkades ftniiningottt tvil-
djttret allt mer oetj mer, tttatt att toifa den
minsta fruktan.
Lejonet, i medtoetande af sitt styrka, be-
kymrade sig dock föga om denna buller-samma
utmaning, tttatt blickade friintoändt pil ost. DS
httttdartte märkte detta, rusade de trä des; ra-
mar oet) toille angripa det; ttten de finge dyrt
betala detttta läckhet. litan att det minsta för-
ändra sitt majestätiska ställning- rörde lejonet
blott på sitt ena ram, och — ttoä af tvära
itnndar lsgo liflösa uti markete. Detta kostade
det fä liten ansträngning- att matt knappt kmt-
de märka huru det dödat hundarna
Den ögonblickliga räddning, sotn hundar-
ttec tnellankomst förestaffal oss, begagnade tvi
att giitoa eld. Ett knla inträngde i deß sida;
blodet flöt, tnett djuret rörde siks ickettr fläckett.
Wi satte tttt icke i friiga annat ätt att det ilnlle
rttsa Pil ost, htoarföre toi blixtsnabbt äter lad-
dat getviirett, tnett toi bedrojto oß, lejonet tvätt-
de ost lngnt ryggen och gick sitt mäg. Detta
gjorde os icke synnerligen mißbelstna, ehuru
jag redatt gladde mig att få döda det..
Mitta reskamrater ansägo detta lejott för
ett af de största de sett; mig företottt det jem-
förelsetoiö ttted ljttndarne så stort som ett oxe.
Det Ivar ett af det slaget som Hoteentorna
kalla »stoarta« lejott för deras mörka tnahno
stall. Deosa slags lejon päftäs i allmätthet
toara toida stör:e och farligare ätt de andra,
eller «bleka« lejt-nat. Otn lejonets mod har
jag just icke någon särdeles ljög tanka, men
deß majestätiska hållning toore orätt att frän-
känna det. Oattadt smärtan as det troligttoio
innan tort dödande sär-et, astägtsttade det sig
med långsamma, afmätta fleg.
Följattde historia, bett-isande lejonets sör-
toånande minne, har allt anspråk på trotoiirs
digi;rt.
Förolämpningar glömmer lejonet lika li-
tet, som mottagna toälgernittgar. Ett gång
besökte en student ett menagerl eller samling af
teftoande, toilda djur, ljtottrest ästoett tvar ett
stort, skönt lejott, som låg i sitt bnr mycket
lugnt och stilltt och frannsäckte de bådataosartta
genom jerngallret på denna. Stttdettten ön-
stade att se lejonet försatt i rörelse och torrde,
oet) toar obetänksam ttog att toid·förbigsende «
sticket det med ett nål i ena framtaosen. Ge-
nast ttpphäfde lejonet ett fruktanotoärdt rytan-
de, rttsade med toaldsattthet mot toäggatne af
sitt fängelse och fattade med sitta klor jerngall-
ret idetiatntna, för att sonders-ryta det och
göra syr fri. Alta åskådat-nr rätade dertoidi
frttktatt, och sjelstott ägaren tnnde ej dölja sitt
Jängesh dö han lnoarken genom godhet elltr
hotelser förmådde lttgtta det retade djuret. tttan
detta deremot fortfor att rym oas rasa på det
förskräckligaste sätt. Han bad derföt·e åskådar-
ne skyndsamt aflägötta sig, htoilket äftoett sked-
de. —- Men först när studenten letttttat runt-
tttet, stillades lejonets torrde.
Ätta är hade förflutit, och studenten, sottt
först genom sitt obetänksamt-te retat lejonet, s
hade ntt bliftoit eni samhället acktad oelj ärad
man. Hams yttre hade så förändrat sig, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
