Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M
och inträdde i det laga rnmmet; «Mam-
ma, mamma!« snyftade han och böjde sitt
tärdrankta anlete östoer den lift-leka mo-
d.ren. «Nils, min stackars Nilss,« hwistade
hon matt och tryckte en knß på hans pan-
na. «Gth icke f.i,« fortfor hon efter en
stunds tnstnad, «gth icke! Tet cir deit
gode Gndens wilja att jag stall silljas i-
fratt dig; men jag hoppas att han skall
bewara dig, dn stackars öfioergifna. Han
hjelpte mig sci underlmcligern dii din fader
dog och han stall satert iiftoett hjelpa
dig-k« — »
«Nej!« ropade dett lille klagande,
«dn far icie gå ifran mig. Will diklan
na din stackars Nils ensam? O, nej! nej!
blif amar! blif ansatt-«
«Hurn gerna wille jag det telex-
smarade den sjuke sorgset, «men menniskanö
toiljci ar icle GudiJ wilja! Men gii nn
till i)tvila,«« fortfor iton mce mattare stäm-·
ma, «jng wiil ocl"s.i försöka att slumra en
stund-«
Wid dessti otd trnckte hon sina bleka
lappcit« pli det aljtade barnets panna och
lntade sitt tröttci linfnsnd mot kudden. Men
lilla Nils tänkte ej att lägga sig och sof-
wa. Tnst och stilla satte han sist pii en
iiici tradpall imoid fangen. —- Lch stund
söts-vann efter stund. Men pzi engång
tyckte lsaii alt den lilla ftngndörren öppna-
des-. Leif in trädde en lcitt gestalt, pii
hivar-s skuldror twenne snölnvita tvingar
fladdrade. lFtt ljust guldgult hin· föll ned
öfwer en liljeren panna, under hwilten
twenne lsinnnelsblå ögon manligt och frid-
fttllt blickade. Anletet mar blekt men mildt.
— Den lilla Nils- höjdes sigtfrsåri spalten-
litasom skuttade han att den komna gästen
sinlle görci den älskade modren niigot illa.
Men en blick pii deß blida anlete war nog
att öfwertnga honom om motsatsen, och
han nedsatte sig ister tyst ocl) stilla. —-
Da tittade sizf deu betvingade ner öfwek
deii inslnnnande och tryckte en lång kyss
pii hennes lappar-, oclj satta som han kom
leinnade gasten rummet. — Men en- ljus
känsla as glädje och hopp genonulög Nilen
ltjertaz han tyckte med wiszhet att ntodren
nu skulle tvara lycklig. Och säll i denna
tanke slumrade ljan in. Då han toainade
npp, skett redan morgonsolen wanligt och
miltt in i den lilla kannnaren. J ett nn
sprang Nils upp och smög sig till mo-
dren.
Stillti lnsznade ban, men ej cttandes
dis-kg borde-I, han blickade pii modrens
manliga ansicte — det war blekt, han
fattade darrande lpenneo hand, den war
kall. — Hon war död!
Dctzi efter dag hade flytt. Redan
slumrade den goda modren pii den lilla
lyriogiitdetn Teti stackars Nils hade blif-
wit upptagen af ett förmöget men elakt
bondfolt Ter fick lian, sti liteti lsan war,
förrätta smära suszloe och deir enda belö-.
ning han erhöll isestrd oftast i hugg och
slag. Hnrn mycket ban sörjde sal goda
mamma fan icle beslr«isn-as. Tet förslöt
ingen dag, att lian icle smög sig till hen-
nes graf och det« göts bittra tårar-.
Lch tointent kom och snön föll ned
i stora flockar och täckte deti frusna marken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
